Fortsätt till huvudinnehåll

Vansinnigt produktiv författare överraskar

Bokcirkelprat om Förföljaren
av Nora Roberts
Med drygt 30 sålda böcker i minuter, varje dag (!) så kan man inte, ska man inte, annat än att imponeras över Nora Roberts författarskap. Säga vad man vill om kvaliteten på hennes böcker, det är trots allt till sist en fråga om tycke och smak, men den damen vet hur man producerar underhållning.

För det är precis det hon gör, producerar underhållning. 45 dagar tar det för ms Roberts att skriva en bok. Och då pratar vi om färdig bok, inte ett första utkast, utan från första bokstaven sätts på papper (eller bildskärmen) tills dess att den är klar för sättning och tryckning. 45 dagar! Och hon förstår inte de som förundras, för hon jobbar ju åtta timmar om dagen precis som alla andra. Jag är ändå både förundrad och väldigt imponerad.

Visst arbetar hon efter en mall, det finns det många författare som gör, eller i hennes fall ett par tre mallar. Hon kastar sig friskt från romance till spänning och thrillers. Så när det nu var dags för Bokkvartetten att välja ny bok föll valet på Förföljaren, den senaste att publiceras i Sverige. Efter några lite tyngre böcker ville vi ha njutbar underhållning och det här lät lovande.

Och det visade det sig vara. Själv valde jag att lyssna via Storytel och hade fortlöpande kontakt med Mia när vi trodde vi var övertygade om vem som var skurken. Det ändrades under resans gång kan jag säga och jag tror att det var Åsa som kläckte det först av oss fyra. Jag hade löst det innan det avslöjades, men inte så hemskt långt innan.

Den tolvåriga Naomi avslöjar av en slump sin pappa som seriemördare vilket ger honom livstids fängelse. Nu i vuxen ålder verkar det förflutna komma tillbaka, är pappan på fri fot eller finns här en copycat? Mardrömmen är långt ifrån över.

Vi tyckte om det här. Det var skön och underhållande läsning som var svår att släppa ifrån sig, både i bokform och som ljudbok. Är det ett enkelt upplägg? Ja visst absolut, men det är som med tvserier, man vet vad man får och är inställd på det från början. Ingen av oss förväntade oss Hemingway, då hade vi valt en annan bok. Ibland måste läsning få vara ren och skär underhållning - och det var Förföljaren.

Men bokens ämne ledde också till bra diskussioner, om arv, miljö, hämnd, tillitsproblem, om det finns så goda respektive så onda människor och en del annat så mitt i allt det lättlästa finns ett allvar som är värt att stanna upp och fundera över.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …