Fortsätt till huvudinnehåll

Möss och människor

"De skönaste planer, de må vara uppgjorda av möss eller människor, går ofta om intet."

Citatet ur John lilla roman är som skrivna direkt för mig just nu. Planerna inför årets deckarfestival på Gotland var stora och intentionerna goda. Jag skulle blogga, facebooka och instagramma konstant. Ta med er på denna, som jag förutsatte, fantastiska vecka i deckarfrossa. Det blev så oerhört mycket mer, och samtidigt så väldigt mycket mindre.

Festivalen, Crimetime Gotland, var så mycket mer än jag hade kunnat föreställa mig. Dagarna kantades av spännande möten med skickliga författare, duktiga moderatorer, härliga läsargelikar, bokhandlare och boknördar. Seminarierna avlösta varandra och hur man än ansträngde sig fanns det inte en chans att hinna med allt. Tyvärr. 

Sedan, fram på kvällskvisten, med magen fylld av god mat och vin och med huvudet surrande av alla intryck var det stört omöjligt att ens komma ihåg inlogget på datorn. Det blev en del bilder och kommentarer på fb och insta, men här på bloggen var det tunnare, tyvärr, och nu känns det lite överspelat. Festivalen är över och om en månad stundar Bokmässan. Tack och lov, för boksmällan som slår till efter sådana här fantastiska dagar är inte nådig, saknaden stor och längtan efter att åter få frottera sig med alla dessa underbara människor är stor. 

Men en liten sammanfattning av Crimetime Gotland kommer här till slut:
Bästa boendet: Olivia och Antons lägenhet som vi fick hyra, mitt i smeten, bara ett par minuters promenad från alla seminarielokaler.

Bästa moderatorn: Svårt, det var en hel del duktiga kvinnor och män på plats, men Helena Dahlgren var en favorit som jag gärna ser i den rollen igen.

Bästa högläsaren: Thomas Bolme utan tvekan.

Mest överraskande författaren: Håkan Nesser, vilken underbar humor, det hade jag ingen aning om.

Mest nyfiken på: Mötet med Sharon Bolton, som jag förvisso läst tidigare, gav mersmak och jag ville genast läsa mer.

Godaste maten: Pizzan sista dagen slog det mesta.

Roligaste händelsen: Att jag kom hem med ett påskrivet kontrakt om eboksproduktion. Ett litet sak kanske, men ett stort steg för mig. 

Trevligaste stunderna: Kvällssamtalen över en flaska vin eller två. Herregud, vad kloka vi var, världsproblemen är lösta. 


Sammanfattningsvis: Jag kommer definitivt tillbaka nästa år. Vecka 33 är redan inbokad i kalendern.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …