Fortsätt till huvudinnehåll

Livet enligt Fikry har fått vänta, men jag älskade den

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin
Det finns böcker som är lätta att recensera och nästan skriver sig själva, och så finns det de som kräver betydligt mer arbete och eftertanke. Särskilt svårt brukar det vara om jag inte gillar det jag läst, jag vill vara ärlig men rättvis när jag ger dåliga omdömen. Men så, någon gång, snubblar man över en bok som är nästan omöjlig att skriva om, och det har hittills aldrig varit de dåliga böckerna, utan de där böckerna som av någon anledning kryper under skinnet på en. Som får en att börja tänka, som liksom inte släpper taget.

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin är en sådan. Det är flera månader sedan jag läste ut den, men det har liksom inte gått att få till en bra text. Boken glider hela tiden undan, som om den inte ville recenseras. Egentligen har jag lust att bara säga - Läs den! - och så får det vara bra med det.

Det är en ljuvlig historia om en man, A.J. Fikry, som driver en bokhandel på en ö. Livet har inte blivit riktigt som han hade tänkt sig. Frun har dött, bokhandeln går sämre och sämre och någon, oklart vem, har stulit hans mest värdefulla bok och nu ger honom inte ens läsningen någon glädje. Det ser verkligen mörkt ut. Men så kommer en liten flicka in i hans liv, och en bokförsäljare och en svägerska och vänner som vägrar släppa taget, som inte ger upp om mannen som förlorat allt, inklusive livsgnistan. 

Jag älskade verkligen den här boken. Jag kan inte minnas senast jag velat stryka under och anteckna så mycket i en bok som i den här. Nu har jag ju en knasig spärr som gör det omöjligt för mig att göra det i inbundna böcker (pocketböcker däremot är en helt annan sak och får ofta även hundöron). Men små blå post it-lappar markerar alla ljuvliga tänkvärdheter. 

Små banaliteter som får mig att le:
Kvinnan heter Jenny. A.J. kan inte minnas att han någonsin har träffat en vuxen kvinna som har det namnet. Om Jenny vore en bok skulle hon vara en pocket som nyss plockats upp ur kartongen – inga hundöron, inga fuktfläckar, ingen bruten rygg.

Filosofiska funderingar som dröjer sig kvar:
Deras lycka är inte hennes olycka. Fast kanske. Tänk om det i varje givet ögonblick bara kan finnas lika mycket lycka som det finns olycka i världen? 

Och drömmar om framtiden:
Tänk att få bli en sådan som faktiskt får betalt för att prata om litteratur. 

Tre hela A4sidor med citat blev det. Citat som kommer att föda idéer till noveller och kanske ett frö till en egen roman. Citat som jag kommer använda mig av på våra ReadTreater. Citat som berör livet och som är värda att fundera över och gärna diskutera med goda vänner över ett glas vin eller två.

Jag rekommenderar Livet enligt Fikry varmt och skulle gärna låna ut den, om det inte vore för att jag precis börjat läsa om den. Igen. För tredje gången.  


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …