Fortsätt till huvudinnehåll

Det mest chockerande du någonsin läst!

Maestra
av L.S. Hilton
Håll med om att en sådan salepitch lockar, särskilt när de jämför med Fifty Shades, vilket i och för sig inte är helt ovanligt idag, men jag kunde naturligtvis inte låta bli, jag var ju tvungen att läsa och se om de har rätt. Dessutom lovar omslaget med "Gone Girl möter Mr Ripley i en vågad thriller som är omöjlig att lägga ifrån sig." Stora ord att leva upp till för en bok.

Håller Maestra vad säljtexterna lovar? Njae, inte riktigt, men det hade jag nog inte förväntat mig heller, det gör de nästan aldrig. Men kommer den i närheten av de stora orden? Ja kanske, bitvis i alla fall. L.S.Hilton har skrivit en smart, sexig bok med högt tempo och en schysst historia.

Judith Rashleig jobbar på ett av Londons ansedda auktionshus, hon kommer från enkla förhållanden men har bestämt sig för att bli något här i världen och klättra på karriärstegen. Hon lär sig spelets regler, hon klär sig rätt, lär sig tala och föra sig på rätt sätt och hon lär sig hur hon ska göra för att få männen att ge henne det hon vill ha. För att dryga ut kassan, och i ärlighetens namn, för att för in en gnutta spänning i livet arbetar hon extra som värdinna på en champagnebar.

När en skandal rullas upp på auktionshuset är det Judith som får bära hundhuvudet, trots, eller kanske just för att, det var hon som uppdagade det hela och hon får sparken med omedelbar verkan. Hon blir av förklarliga skäl rasande och den trygga tillvaro hon byggt upp riskerar att rasa och hon vänder sig till en av sina champagnekunder för att få hjälp och snart snärjs hon in i händelser som tar henne runt Europa.

Maestra är en fartfylld historia. Det går undan rejält och den vardagliga Londontjejen är snart indragen i både det ena och det andra. Hilton har ett driv i sitt berättande som gör boken lättläst och hon kryddar sin historia med sex, inte kärlek, men sex som ger Judith det hon vill ha och behöver just för tillfället.

Är det chockerande? Nej knappast. Fifthy Shades var bitvis chockerande, antagligen mest för att jag inte läst den typen av sexskildringar tidigare och för att det var så många av dem. Sexscenerna i Maestra är varken särskilt många, grafiska eller chockerande, vi har läst liknande scener i många thrillers och deckare tidigare. Men den har ändå något som gör att jag fortsätter att läsa boken till slut. Jag vill veta hur det går, vad som ska hända härnäst, och det är ett bra betyg på en bok. Jag är inte så säker på att jag kommer att läsa de kommande böckerna i serien, men har inget emot att ha läst den här.

Att jämföra med Gone Girl, Mr Ripley och Fifty Shades känns inte riktigt rättvist för likheterna med de två första är minimala, i stort sett obefintliga, och gör nog boken mest en otjänst, den hade gott fått stå på egna ben tycker jag och hade klarat det fint, för det är underhållande och det är väl precis vad det här typen av bok ska vara.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …