Fortsätt till huvudinnehåll

Det lånade mörkrets riddare

Det lånade mörkrets riddare
 av Dave Rudden
Jämförelsen med Harry Potter kommer naturligt och är nog oundviklig när man läser Det lånade mörkrets riddare av Dave Rudden, men det är lite orättvist och inte helt sant. Visst likheterna finns där, vi har den föräldralöse pojken som vid en viss ålder blir indragen i en värld han inte vet något om och inte har önskat sig. Vilken grabb önskar sig en värld av ondska, mörker och smärta? Men det är vad både Harry och Denizen får uppleva. Och ja, det är världar fyllda av magi, men medan Harry har flera år på sig att lära sig magi så har Denizen dagar, ja timmar på sig att acceptera sin nya verklighet och lära sig att leva i den.

Jag älskar Rowlings böcker om Harry Potter, och Det lånade mörkrets riddare platsar väl i samma liga. Den är mörkare, hårdare, läskigare och riktigt, riktigt bra. Det är synd och lite konstigt att den inte fått mer uppmärksamhet och publicitet. 

Denizel är föräldrarlös sedan unga år, i princip hela sitt liv har han tillbringat på barnhemmet Crosscaper, en dyster plats på en klippa vid havet. Det är inte mycket glädje som fyller pojkarnas liv. Så en dag stannar en bil utanför för att hämta Denizen, han ska hälsa på en okänd faster heter det. Det dröjer inte länge innan de blir överfallna av... ja, vad är det egentligen som attackerar dem? Denizen kan inte riktigt avgöra det, i hans ögon ser det ut som monster, men det kan det väl inte vara...

Snart dras han in i en kamp mellan gott och ont, en kamp mot klockan där ett uråldigt, hemligt sällskap kämpar för att rädda världen. Ett sällskap som Denizen visar sig ha ett alldeles speciellt band till. Ett band som tvingar honom att välja, att fatta ett mycket stort och svårt beslut, och han måste göra det nu, de har ingen tid att förlora.

Det här är som sagt bra. Riktigt bra. Rudden skriver spännande med ett driv i historien som gör att sidorna flyter fram och man bara måste få veta vad som händer, det är underhållning och spänning när det är som bäst. Läskigt, mörkt och actionfyllt. "För läsare från nio år och uppåt" står det, men jag njöt av det här. Det bästa äventyret på mycket länge!

Du kan läsa ett smakprov här.

Kommentarer

  1. Jag tyckte också mycket bra om den :)

    SvaraRadera
  2. Vad kul. Jag hade faktiskt inte väntat mig det, men jag gillade mörkret i den.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …