• Uncategorized

    Den unga eliten – mörkt, spännande och annorlunda

    Den unga eliten av Marie Lu Vad skulle du göra om du var en superhjälte? Vilka superhjältekrafter skulle du vilja ha? Känns frågorna igen? De dyker upp med jämna mellanrum, oftast till kändisar i olika kortintervjusammanhang. Hittills har jag aldrig sett ett svar som jag gillat. Det blir lätt krystat och tillgjort. Men när jag läste Marie Lus senaste bok Den unga eliten smög sig frågan på mig. Vilka krafter skulle jag vilja ha? Och vilket skulle priset vara för dem? För man får alltid betala ett pris. Alltid.Kanske förmågan att trolla fram eld ur tomma intet. För en fryskatta som mig så vore det himla bra. Att kunna springa snabbt…

  • Uncategorized

    Mios blues – snabbt, hårkokt och spännande

    Mios blues av Kristina Ohlsson ”I och med den här boken byter Ohlsson genre lite och väljer att flirta med den hårtkokta amerikanska deckaren med femtiotalsfeeling. Och det funkar!” Så skrev jag om Kristina Ohlssons bok Lotus blues, och efter att ha läst ut efterföljaren Mios blues kan jag bara konstatera att det gäller fortfarande. Det här funkar. Och mer än så. Om Lotus blues var en av förra årets bästa deckare så slår Mios blues undan fötterna på det här årets deckare. För det här är bra. Riktigt bra.I första boken fick advokat Martin Brenner i uppdrag att rentvå en kvinna som fällts för flera mord som hon också erkänt…

  • Uncategorized

    Om konsten att bokcirkla

    Titt som tätt får jag kommentarer från folk, oftast kvinnor, som så gärna skulle vilja vara med i en bokcirkel, men som inte vet hur man gör. Som tror att det är märkligt och pretentiöst. Så är det naturligtvis inte. Att bokcirkla är ingen konst. Det handlar i grund och botten om att några personer som alla läst samma bok träffas för att prata om den boken. Det är här många får något lite jagat i blicken. Men jag är urusel på bokrecensioner. Ett ok de bär med sig sedan skoltiden gissar jag. Att bokcirkla handlar i grund och botten om en enda sak; att ni har läst samma bok…

  • Uncategorized

    Fantasieggande boktips

    Att passera bokhandeln utan att smita in är i princip omöjligt.  Bara en liten titt. Jag ska inte köpa något. Inte idag. Bara titta. Jo men visst, eller hur?! Det finns alltid något nytt spännande som lockar. Kanske en ny författare, ett snyggt omslag, den där boken som ”alla” tycker är så bra, en knasig titel…  Skälen för att välja en bok är lika många som böckerna själva tror jag. När jag nu passerade, vi kallar det så, det låter bättre, ok? När jag nu passerade bokhandeln härom dagen så hittade jag den här lilla godbiten. Victoria Aveyards debutroman Red Queen. Omslaget lockade så jag kunde inte låta bli att…

  • Uncategorized

    Skrivartävling ska locka unga kvinnor

    Behöver unga tjejer en extra knuff när det gäller sitt skrivande?Ja, åtminstone om man får tro Barbara Taylor Bradford och The Times som nyligen lanserade The Write Stuff short story competition, en skrivartävling för tjejer mellan 11 och 18 år. Deltagarna ska skriva en kort berättelse om max 1000 ord på temat vänskap. Tävlingen pågår fram till 3 juli och vinnaren får chansen att se sitt verk publicerat i en e-boksantologi hos Harper Collins samt på The Times hemsida. Det är forskning från National Literacy Trust som fått Barbara Taylor Bradford och The Times att arrangera skrivartävlingen. Forskningen visar att bara 23% av tjejer i åldern 14-16 år tycker att…

  • Uncategorized

    Det blåser blå vindar i bokvärlden

    Året har börjat blått. Eller snarare blågrått. En övervägande majoritet av böckerna jag läst hittills i år har gått i den gråblåfärgskalan. Anar jag en trend eller är det slumpens skördar som gjort det så? Kanske har det med valet av genre att göra, jag läser onekligen fler deckare och thrillers än feel-goodböcker det ska erkännas, men såväl Maeve Binchy som Camilla Davidsson och Stephanie Perkins böcker är också blå. Visserligen en mer inbjudande blå nyans än de dystrare thrillrarna, men lika fullt blå. Jag kan inte låta bli att fundera på om det är en slump, en övergående trend eller ett medvetet val för att blå/mörkare böcker säljer bättre?…

  • Uncategorized

    Murder Bag – om en obekväm polis med ett stort hjärta

    Murder Bag av Tony Parsons Det sägs att det bara finns sju historier i världen och att de berättas om och om igen. Versionerna varierar lite från gång till gång, men i grunden är det samma berättelser. Kanske är det så. Grundhistorien i Tony Parsons bok Murder Bag har jag förvisso läst tidigare; en seriemördare härjar i London och hämnas oförätter begångna i barndomen genom att skära halsen av rika män. Men det gör inte boken sämre. Det som däremot lyfter historien och gör den till något utöver det vanliga är kriminalassistent Max Wolfe, en ensamstående pappa till en femårig dotter som han älskar och gör allt i sin makt…

  • Uncategorized

    Anna och den franska kyssen

    Anna och den franska kyssen av Stephanie Perkins Tvåhundranittioåtta sidor i en sittning.Det är länge sedan jag hade tid och möjlighet till det senast. Den här gången hade jag inget val. Boken släppte mig inte. När jag väl börjat läsa var det bara att fortsätta. Stephanie Perkins underbara bok Anna och den franska kyssen fångade mig från första sidan. ”Det här är allt jag känner till om Frankrike: filmerna Madeline, Amélie från Montmartre och Moulin Rouge. Eiffeltornet och Triumfbågen, inte för att jag vet vad man ska ha dem till. Napoleon, Marie Antoinette och en massa kungar som hette Louis. Jag vet inte exakt vad de gjorde, bara att de…

  • Uncategorized

    Singöspionen – mysig deckare i skärgårdsmiljö

    Singöspionen av Anders Gustafson och Johan Kant Det är något med de där deckarna som utspelar sig i skärgårdsmiljö, av någon anledning så funkar de väldigt bra. Vare sig det är svenska västkusten, vindpinade engelska öar eller öar i Stockholms skärgård som står i centrum så funkar det. Om man då dessutom gör som Anders Gustafson och Johan Kant som låter huvudpersonen i Singöspionen vara en 62-årig kvinnlig kriminalinspektör, ja då får historien en extra skjuts. Det kan verka som lättköpta poänger som flörtar med läsarna, men den här gången tycker jag inte att det är det. Solbritt Andersson känns som en väldigt äkta människa, med samma fel och brister…