Läsning är ingen materialsport. Den kräver ingenting utöver själva texten. En text som du inte ens behöver betala för om du väljer att låna på bibliotek. Läsning är som sagt ingen materialsport men då och då dyker det upp prylar som ska förenkla, förbättra och förgylla din läsupplevelse. Bokmärken. Sidhållare. Läsdagböcker. Läslampor och annat smått och gått. Det mesta ganska krystat och faktiskt helt onödigt och mest ett försök att få oss att spendera mer pengar i bokhandeln. Vilket jag i och för sig gärna gör, men då på böcker. Så det var i ärlighetens namn med lite skepsis jag provade årets julklapp, läskudden The BookSeat. Döm om min förvåning…

The Underwriting av Michelle Miller Redan de gamla grekerna…. Nja, kanske inte riktigt, men den stora nyheten, The Underwriting av Michelle Miller är kanske inte riktigt så ny som man vill få oss att tro. Följetongsromaner var populära på 1800-talet och fler av våra stora litterära stjärnor tjänade sitt uppehälle genom att ge ut sina romaner i följetongsform i olika tidningar. Såväl Conan Doyle, Mark Twain som vår egen August Strindberg, för att bara nämna några. I takt med att det blev billigare att trycka böcker blev de överkomliga för vanligt folk och följetongsromanen förde en sinande tillvaro. Idag återfinns den i stort sett bara i veckopressen och det är…

Ja, jag vet.Jag studsade också i stolen när jag läste rubriken i Jyllands Posten.Men ta det lugnt. Andas. Läs vidare. ”Marginaler är till för att skrivas i, sidor ska vikas och bokryggar ska knäckas, vi har ett ansvar för att läsa med pennan i handen, för en läsare ska hela tiden diskutera och reflektera över det skrivna ordet – det blir man till och med en bättre läsare av.” Citat från New York Review of Books via Jyllands Posten.  Och visst kan jag känna igen mig i beskrivningen av att respekten för det skrivna ordet är stor. Ibland för stor. Att stryka under, anteckna och vika hundöron är något jag utan problem…

En mystisk feber brer ut sig över boksverige. I hela landet ligger bokbloggare, författare och läsare nerbäddade under dubbla täcken. Fryser och svettas om vartannat och snörvlar ikapp. Trist så klart, men bra för statistiken. Antalet lästa böcker ökar plötsligt lavinartat. Själv har jag lyckats avsluta tre böcker på två dagar. Man orkar ju inte så mycket annat. Julpysslet och peppaekaksbaket får vänta. Och tanken på att gå upp, ställa sig i duschen för att sedan ta på sig riktiga kläder istället för flanellpyjamas gör nästan fysiskt ont. Så var kommer den då ifrån, denna febriga snorighet som plågar bokvärlden? Om det varit sista veckan i september när alla minglat…

Sugen på en läsutmaning så här i vintertid?Idag lanseras vinterns Läsbingo. Läs dig till 5-i-rad (vågrätt, lodrätt, diagonalt). Om boken passar in på en av rutorna i brickan, fyll i datum och bokens titel. Hur många rader lyckas du få ihop innan den 25 februari 2015?

Presidentens hatt av Antoine Laurain Ibland får man böcker i sin hand som känns rätt redan från början. Man blir kär i omslaget, i känslan av boken i handen, i formatet eller baksidestexten. Så var det med Presidentens hatt av Antoine Laurain. Det matta pappret som är lite strävt mot handen känns väldigt franskt av någon anledning och med sina 19×13 cm är det nästan handväskformat på boken. Men frågan är om man verkligen kan skriva en bok på mer än 200 sidor om en hatt? Uppenbarligen, för det är vad den här boken handlar om. En hatt och dess påverkan på de människor som för en tid råkar äga…

Producent, skådespelare, oscarsvinnare och regissör. Som om den meritlistan inte var lång nog så kan den inte helt okände skådespelaren Tom Hanks numer även titulera sig författare. Nyligen publicerades hans första novell Alan Bean Plus Four i New Yorker Magazine och nu sitter han som bäst och skriver på sin novellsamling, ännu utan namn. Tom Hanks förklarar varför skrivmaskinen går mot en ljus framtid. En novellsamling som inspirerats av Hanks stora samling skrivmaskiner. Vad är det med män och skrivmaskiner egentligen? Noveller som inte i första hand handlar om själva maskinerna utan snarare är historier som skulle ha kunnat skrivas på dem. På frågan varför han ger sig in i…

Av en slump ramlade jag över en intressant diskussion på twitter idag. Några författare diskuterade problematiken med att beskriva dofter, i det här fallet hur hjälten i en kärlekshistoria ska dofta. ”If your romantic hero doesn’t smell of freshly laundered cotton/toothpaste/citrus it means he’s gross and readers won’t fancy him.”  Kirsty Greenwood Är vi läsare så förutsägbara? Är det verkligen så illa att vi kräver stereotyper när vi läser? Säkert inte, flera andra förslag på dofter dök upp i diskussionen, bland annat: den där odefinierbara doften av man – omöjlig att beskriva i ord tyvärr läder – och då pratar vi Aston Martinvarianten på läder, inte YMCA chaps rök –…

Solo, en James Bondroman av William Boyd Diskussionen om vem som är den ”riktige” Bond ska vi kanske lämna därhän. Det är en fråga lika svår att enas om som politik, religion och huruvida rätt låt vann i melodifestivalen. I min värld är Daniel Craig Bond. Punkt. En sak bör kanske klargöras med en gång, att läsa Bond är inte samma sak som att titta på Bond. Det är inte lika aktionfyllt, inte lika prylfixerat och biljakterna är definitivt färre. Och visst, ibland saknar jag Qs ljuvliga gadgets, den ena knasigare än den andra. De humoristiska inslagen som i mångt och mycket är synonymt med Bond för så många av…

Jiroekonomi av Nina Åkestam När läste jag en bok eller artikel om ekonomi egentligen? Om kapitalism och tillväxt, om kvantitet kontra kvalitet? Jag vet inte. Antagligen för mer än tjugo år sedan när jag pluggade. Men så fick jag Jiroekonomi av Nina Åkestam i min hand och började läsa. I Tokyos tunnelbana driver sushikocken Jiro sin restaurang. Utan bord, med bara ett fåtal sittplatser och inga servitörer låter det som ett av alla dess hak man ser på tunnelbanor och järnvägsstationer överallt. Men Jiros restaurang skiljer sig från alla andra. Han har nämligen inte en, inte två, utan hela tre Michelinstjärnor. Med en flera månader lång väntelista kunde han ta hutlöst betalt…