Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från januari, 2012

Glädjande nyhet för alla DA-fans

Det är många med mig som just nu lider av en svårartad abstinens! Ett tomrum har smugit sig in i våra liv och vi vankar rastlöst av och an i väntan på att det åter ska fyllas av Sir Robert, Lady Mary, Mr Carson, John Bates, Cora och de andras livsöden på Downton Abbey. Men vi får vänta ett tag till för först om en månad startar inspelningen av den tredje säsongen. Men vilken säsong det lovar att bli!

Igår släppte The Guardian nyheten att Shirley McLaine kommer att axla rollen som Martha Levinson, mor till Cora. Det är knappast en särskilt djärv gissning att hon kommer att vara ett riktigt amerikanskt rivjärn som kommer att göra livet surt för släktens älderdam Violet Crawley. Det bådar gott och vi längtar!


Med slutna ögon

I Bari, sydvästra Italien, blir försvarsadvokat Guido Guerrieri kontaktad av en ung kvinna som anmält sin tidigare pojkvän för såväl fysiska som psykiska övergrepp. Ett till synes enkelt fall. Men allt är inte som det verkar vara och när pojkvännen visar sig vara i princip oåtkomlig för lagens långa arm inser Guido att han gett sig ut på djupt vatten.

Med slutna ögon är den andra av antimaffiaåklagaren Gianrico Carofiglios böcker om försvarsadvokat Guerrieri. Jag har inte läst den första och eftersom historierna är fristående tror jag inte det är behövs heller. Det här är en långsamt uppbyggd historia. Inget stress, ingen hets, inga biljakter och inget frosseri i kladdiga kroppsvätskor. Det känns väldigt Montalbanskt för er som såg den tv-serien. Möjligen blir det bitvis lite väl lugnt för min smak.

Guerrieris person är så långt man kan vara från de småfeta, bittra, desillusionerade, pimplande poliser och detektiver vi är vana vid från den anglosaxiska och svenska kriminallitteraturen…

Halvblod

Det är ett tag sedan jag läste ut Halvblod nu, men det har tagit emot lite att få ner tankar och intryck i tangenttryckningar. Jag har vårt att i ord beskriva vad jag tycker om Sofie Trinh Johanssons bok. När den damp ner i brevlådan blev jag förvånad över hur stor den var. Hur tjock. Dessutom var jag skeptisk, det ska erkännas. Lite trött på vampyrer. Konceptet har känts lite uttjatat och uppenbarligen svårvarierat den senaste tiden.

Och ändå var det något som grep tag i mig när jag började läsa. Trots en hel del irriterande korrekturfel så flöt historien fram. Jag hade svårt att sluta läsa. Kapitel efter kapitel rann iväg och jag insåg snart att jag hade börjat bry mig om hur det skulle gå för Aveline. Skulle hennes hjärta komma att hålla, kan hon verkligen lita på Billy eller har han en dold agenda och vem är den snygga karl som springer runt barfota? Klockan sprang iväg, det blev sent och ändå fortsatte jag att läsa.

Till en punkt när lite av förtrollningen släppte. När det kände…

Läsare från Qatar

Jag tycker faktiskt att det här med statistik är fascinerande och kul, i alla fall när det gäller Bokmalen.nu.
Det är intressant att se vad som lockar läsare in på bloggen och vad ni helst läser om.

Jag kan också se var i världen mina läsare finns och föga förvånande kommer majoriteten från vårt avlånga land. Men även USA är en stor part, har också sina naturliga förklaringar som bland annat har med internetleverantörer att göra.

Mer fascinerande är när det dyker upp läsare från otippade länder, som idag när jag haft två besökare från Qatar. Vem är ni och hur hittade ni mig? Att gårdagens läsare från Saudi Arabien nog heter Christina är nog knappast någon högoddsare? Men ni andra från resten av världen, hur hittade ni hit?

Fredagsfrågan

Veckans fredagsfråga är en namnsdagsfråga, men inte dagens namnsdag. Nej jag tänker inte på varken Göte eller Göta utan på dig. På din namnsdag.

En av mina bästa vänner när jag var liten hette Malin och i många år var hon superledsen för att det bara var lea kärringar, fast hon sa nog elaka tanter, som hette Malin i böckerna. Ända till Malin i Saltkråkan kom. Detta underverk av snällhet, och söt var hon också. Då var allt frid och fröjd igen. Själv har jag ett namn som inte heller funkade så bra i ungdomens böcker och låtar. Förvisso sjöng Lasse Berghagen Jenni Jenni i Melodifestivalen 1975, men det räknades liksom inte. Han var inte så hipp.

Veckans fredagsfråga lyder: 
I vilka böcker finns karaktärer med ditt namn? Är "du" då en av de god eller en av de onda?

Jenny
Namnet Jenny har i min litterära värld dykt upp först på senare år. Tolvårige Juha i Jonas Gardells bok En komikers uppväxt har en bästa vän som heter Jenny. Jag har inte själv läst boken, men inte undgått att noter…

Lyckan kommer med posten

Det är en härlig känsla när man efter en tuff dag på jobbet kommer hem och hittar paketavier på hallmattan. Jag vänder omedelbart och går bort till affären för att hämta ut dagens bokskörd.

Extra lycklig blir jag när det är så vältajmat som igår. Två talböcker! Jag som de senaste dagarna saknat sällskap i bilen på väg till och från jobbet. Det kniviga nu blir att välja vilken jag ska lyssna på först. Hmmm, det tål att fundera på.



Tisdagstipset

Veckans tisdagstips står Calliope för. Precis som jag är hon förtjust i Kate Carlisles serie Bibliophile Mysteries och surfade runt för att se om nästa bok kommit ut ännu. Och döm om hennes, och min, förvåning när en liten specialare smugit sig in. En kortroman som bara ges ut som e-bok.

En glad överraskning som genast bör klickas hem.

Pages of Sin börjar lite tragiskt med att en vän till Brooklyns familj har dött. Brooklyns mamma har erbjudit sig att hjälpa till att röja upp i dödsboet, och hittar då ett helt rum som bokstavligen talat är fyllt av böcker: från golv till tak ligger där bokstaplar. Brooklyn tillkallas naturligtvis för att gå igenom vad där finns. Hon hittar flera fina utgåvor att ta hand om och restaurera, bland annat en Jane Austen-samling. Men knappt har hon öppnat böckerna förrän mystiska, kvarglömda papper trillar ut. Papper som berättar hemligheter om den döda kvinnan och hennes familj ...  (saxat från Calliope)

Bra bokprat

Så var årets första Bokmal avklarad. Det är alltid lika kul att träffas och prata böcker och lite extra idag eftersom vi alla läst Johan Theorins Sankta Psyko. Diskussionerna gick höga men vi var nog ganska ense om att det var en bra men skrämmande bok. Att vi sedan spekulerade vilt om var i Uddevalla boken utspelade sig; var det Carlia som avsågs och vilket av sjukhusen är verklighetens Sankta Psyko. Att vi hade olika bilder gjorde bara det hela roligare.

Som vanligt nöjde vi oss inte med att prata bara om den boken utan kvällen avslutades med ett par rundor boktips. Alltid lika intressant. Vi läser i mångt och mycket samma typ av böcker, men då och då dyker det upp små pärlor. Själv tänker jag haka på tipsen om Monsieur Linh och den lilla flickan.

Den magiska källan

Det är många år sedan jag fick en av Maeve Binchys böcker i händerna för första gången. Jag minns idag inte vad boken hette, men jag minns scenen med tjejen som åkte tåg och drog i nödbromsen för att rusa ut på ett fält och rädda ett får som låg på rygg. Hon hade hört att får inte kunde ta sig upp igen och därför dog om de hamnade på rygg. Jag vet inte om det är sant, men en fantasieggande bild målades upp.

I julas fyndade jag (50 kr för en talbok är ett fynd för min plånbok) Den magiska källan som släpptes 2007 och idag klingade de sista spåren ut ur bilstereon. Och jag insåg att jag skulle komma att sakna invånarna i den lilla irländska byn Rossmore. På 11 cd-skivor har jag mött invånarna en efter en när de berättat sin historia och sin relation till S:t Annas källa som ligger i ett skogsområde och har stor betydelse för invånarna, vare sig de tror på dess magiska krafter eller inte.

Det här är en berättelse som mer känns som en samling noveller. Vi får möta och lära känna flera av i…

Just nu

Årets första enkät kommer från Dark Places som fått den av Enligt O som....
Vid sängen:Halvblod av Sofi Trinh Johansson. En tjock bok som jag har svårt att lägga ifrån mig. Egentligen stör jag mig på korrekturfelen och vill egentligen lägga den ifrån mig men historien suger in mig. Kan. Inte. Sluta. Än. Bara. Lite. Till.
På toaletten:Med slutna ögon av Gianrico Carofiglio. Lätt pocket som funkar bra i badkaret.
I mobilen/E-bok:  Vi tolererar inga förlorare av Britt-Marie Mattsson. Har precis bara börjat.
För att fortbilda mig: Allt jag läser hoppas jag tillför något till min bildning. Eller...
För att jag är en nörd: Som boknörd platsar väl allt man läser in här, men med ett hjärta som slår lite extra för välskriven fantasy så längtar jag efter att sätta mig ner med Sagan om is och eld/ Kampen om järntronen.
På jobbet: Bara jobbrelaterat. Just nu artfakta om de hotade djuren som finns på Nordens Ark. Skyltsystemet ska bytas ut och att skapa skyltorginalen ligger på mitt bord.
På is: Alla olä…

Så som du hade berättat det för mig...

...(ungefär) om vi hade lärt känna varandra är den inte helt okomplicerade titeln på Jonas Hassen Khemiris bidrag till Novellix små böcker. Och titeln är ganska typisk för Khemiris skrivande. Hans sätt att hantera språket är unikt och gör det spännande om inte alltid enkelt och självklart att läsa.

I den här korta historien möter vi killen som kikar ut genom hålet i dörren och finner trapphuset fullt av poliser. Han är övertygad om att polarna driver med honom och att han ska "arresteras" av poliserna och föras bort till sin svensexa. Behöver jag säga att det inte går riktigt som han tänkt sig?

Så som du hade berättat det... är en mycket speciell historia och trots det lilla antalet sidor hinner berättelsen byta väg inte en, inte två utan flera gånger. Khemiris sätt att skriva gjorde att jag fick sakta ner tempot, läsa varje ord noga, ibland två tre gånger. Det är som sagt inte direkt, men det är vackert, innovativt och jag gillar det.

Novellix är ett fantastiskt format som…

Jag är en fåtöljresenär!

Vi är bara halvvägs in i januari och jag kan konstatera att så här långt bjuder 2012 mig på en hyfsad geografisk spridning på läsningen. Det började i Göteborg, gick vidare till Paris, San Juan, Stockholm, Kulusuk, Galicien och för tillfället befinner jag mig på Mallorca.

Att vara fåtöljresenär är inte så tokigt!

Nattens mörka toner - en liten pärla

Galicien i nordöstra Spanien erbjuder ett dramatiskt landskap med stora kontraster både i miljön och hos befolkningen. Det är här, i den lilla staden Vigo som jag för första gången stiftar bekantskap med Leo Caldas. En duktig polis med en lysande karriär som riskerar att slås i spillror när han sätter sitt rykte på spel i en utredning.

En dag hittas en jazzsaxofonist mördad i sitt sovrum och spåren leder Caldas och hans assistent, den vrånge och bufflige Estéves allt längre in i och högre upp i sjukhusvärlden.

I Nattens mörka toner varvas poetiska miljöbeskrivningar med mörksens gärningar och rökiga jazzklubbar. Det är dramatiskt, det är poetiskt, det är vackert och framför allt, det är spännande.

Med sina 189 sidor är det här en liten pärla. En kriminalroman när den är som bäst. Inte ett ord för mycket finns men heller inget utelämnat. Domingo Villar är duktig på att teckna personporträtt och även om han själv antagligen skulle opponera sig och hävda att han minsann inte är spanjo…

Havets mor

På Bokmässan 2012 står Norden i fokus och jag har redan konstaterat att jag har mycket att ta igen. Norge och Danmark är väl hyfsat representerade i min bokhylla och Island är inte heller helt främmande. De finländska författarna lyser med sin frånvaro och Grönland, Färöarna och Åland ska vi inte tala om.

Men härom dagen damp den vackra myten om Havets mor ner på hallgolvet och jag smälte. Den är förvisso inte nedtecknad av en grönländsk författare utan av Elisabeth Härenstam, men det är barn från den lokala skolan i Kulusuk på östra Grönland som illustrerat boken.

Myten om havets mor är älskad av alla inuiter, vare sig de lever i vårt moderna samhälle eller i mer isolerade delar av den istäckta arktiska världen. Och jag förstår dem. Det är en mycket vacker och lite sorglig myt om havet och vår påverkan på det.

Kombinationen av Elisabeths tolkning av den vackra berättelsen och skolbarnens illustrationer är inspirerande och tillsammans har de skapat en bok som är ett mellanting mell…

Barn som gör upp

Biografier och självbiografier ligger inte särskilt högt upp på min läslista. Det är sällan jag varit tillräckligt intresserad för att orka läsa en hel biografi, jag är nog inte tillräckligt nyfiken. Annars verkar det ju ligga i tiden: att barn gör upp med sina föräldrar och sin uppväxt i bokform och att vi läser om dem.

Kanske har det att göra med den kändiskultur vi trots allt lever i idag att genren bara verkar växa sig allt större. Kanske är det en naturlig följd av dokusåpornas entré i våra vardagsrum. Vi har blivit vana vid att på behörigt avstånd få kika in i andras liv, få vara flugan på väggen. För visst måste deras liv vara så mycket mer spännande och än vårt, eller...

Allt fler kändisar och barn till kändisar ger nu, i ganska unga år, ut självbiografier som gör upp med föräldrar och uppväxt. Även om det naturligtvis finns böcker med ömsint tecknade porträtt utan allt för mycket smärta och bitterhet.

Här följer tips på några av det självbiografier som kommit ut den senast…

The Rum Diary

Hunter S Thompsons bok Romträsket, The Rum Diary, är inte bara ett frosseri i udda personligheter som konsumerar omåttliga mängder rom. Långt därifrån, det är en bok om en grupp journalister på den engelskspråkiga tidningen Daily News i 50-talets Puerto Rico. En tidning som kämpar för sin överlevnad i en turbulent tid. Det är en berättelse som ångar av lust, avundsjuka och våld.

Redan på planet till Puerto Rico råkar den unge journalisten Paul Kemp i trubbel och inte blir det bättre när han kommer fram. San Juan är en kokande gryta där amerikaner varken är särskilt omtyckta eller välkomna och de hamnar titt som tätt i bråk. För Paul blir allt ännu mer komplicerat när han träffar Chenault. Denna kurviga kvinna får honom att svettas och inte blir det bättre av att hon visar sig vara flickvän till en av Pauls kollegor.

Det är hårdkokt, det är direkt och det är mycket, mycket ärligt och äkta. Även om det bitvis är en ganska tillskruvad historia så finns där en kärna som är både fascinera…

Hugo Cabret - som att läsa en film

I inlägget Läs en bok skrev jag om några av vårens filmer som baseras på böcker och vilka av dem jag planerade att läsa och se. I samma veva klickade jag hem Hungerspelen, Romträsket och Hugo Cabret och igår trillade paketavin in på hallmattan.

Döm om min förvåning när jag packade upp Hugo Cabret och såg hur vansinnigt tjock den är. Det var lite Harry Potterkänsla över den. Jag hoppas inte den 4 cm tjocka boken med sina 534 sidor skrämmer bort sin unga målgrupp utan snarare lockar.

Historien utspelar sig i början av 1900-talet och handlar om den tolvårige, föräldrarlöse Hugo Cabret; klockskötare och tjuv.  Bakom väggarna på en av Paris stora järnvägsstationer för han en hemlig och anonym tillvaro. Tills en dag när en mekanisk man, en stulen nyckel, en mystisk teckning och faderns älskade anteckningsbok vänder upp och ner på tillvaron och Hugos liv vävs samman med en flicka som älskar hemligheter och en butter gammal leksaksförsäljares.

Det här är en fantastisk bok. Jag började bläddr…

Flickan på kyrkogården

"Du måste skriva en krimi om vi ska vara intresserade" förklarade de tyska bokförlagen för Maria Gustavsdotter. Och det har hon gjort. Flickan på kyrkogården är en mysdeckare som utspelar sig efter den stora branden i Uddevalla i början av 1800-talet. En brand som kom att påverka staden och dess invånare lång tid framöver.

På väg hem från ett besök ute på Gustavsberg finner Aurora Ekblad en fattig ung flicka skändad och mördad på kyrkogården. En flicka som tyvärr inte är det enda mordoffret och snart dras Aurora in i jakten på mördaren. Något som inte är helt lätt i en tid när unga kvinnor ska ägna sig åt att brodera och definitivt inte åt att promenera runt ensamma eller för den delen visa anklarna (hemska tanke!). Att Aurora och hennes småtokiga mor efter den stora branden lever lite på nåder hos moster och morbror grosshandlaren gör knappast situationen enklare.

Maria har skrivit en intressant och spännande mysdeckare i bästa Christiestil. Den är lättläst och samspelet me…

Miracle on Regent Street

Det har väl knappast undgått någon att vintern lyser med sin frånvaro här på västkusten. Höststormarna rasar och regnet öser ner. Man fick därför ta till lite extraordinära åtgärder för att skapa julstämning i år. Ett av mina knep för att skapa den där speciella känslan är att läsa julinspirerad litteratur och lagom till advent passade Helena på att tipsa om några nya julböcker.  Jag klickade hem Ali Harris Miracle on Regent Street och började läsa.

Söker du en mysig chic-lit med tydliga julromantiska tendenser, då är det här boken för dig. Här finns allt. Den unga "osynliga" tjejen Evie som arbetar på lagret på Hardy's, ett av Londons äldsta varuhus. Hennes liv står för tillfället i stort sett stilla, hon bor hon sin syster och hjälper till som oavlönad nanny, ingen på jobbet vet vad hon heter utan envisas med att kalla henne Sarah och hon har låtit sig förfalla fullständigt. När hon en dag får veta att Hardy's hotas av stängning sätter hon en plan i verket för att…