Fortsätt till huvudinnehåll

Själlös och alldeles förtjusande

Det är alltid lite extra härligt när Styxx fantasys böcker kommer hem i brevlådan. De svarta sidkanterna förhöjer den grafiska intrycket och jag gillar det. Tar i boken, bläddrar lite fram och tillbaka och vill egentligen börja läsa nu med en gång. Bara för att den grafiska designen är så snygg.

Själlös av Gail Carriger var inget undantag. Trots beskrivningen av en berättelse med vampyrer och varulvar. Jag är egentligen lite trött på just det just nu. Det känns liksom gjort. Som om författarna har svårt att hitta en ny och egen touch. Dessutom hade jag ingen aning om vad steampunk var för något och Gail beskrivs som en steampunkförfattare. Nu är jag ju inte sämre än att jag kan googla saker jag inte känner till varpå världen, naturligtvis, blir lite klarare, se genredjungeln.

Nåväl, jag var fortfarande småskeptisk men ändå låg boken där i hyllan och lockade och pockade. "Läs mig. Läs mig." Så det gjorde jag. Och den är inte alls vad jag förväntade mig. Inte alls.

Historien om ungmön Alexia Tarrabotti i det viktorianska England är kvick, rolig, dråplig och inte lik något jag läst tidigare. Och... jag har jättesvårt med hur jag ska beskriva den för vilka ord jag än använder så låter det fånigt. Och i grunden är det en lite fånig historia men ack så härlig. En förtjusande bagatell!

Att vara ungmö i det viktorianska London är inte lätt, 25 år är ju lastgammalt!, och om man dessutom som Alexia Tarrabotti saknar själ, är kurvig, matglad och allmänt frispråkig, ja då blir det inte precis lättare. När hon sedan lyckas trassla in sig i en historia med vampyrer, varulvar, forskare, hemliga sällskap och en golem så får hon förlita sig till sitt parasoll.

Den drivna handlingen får sidorna att flyta fram och jag njuter av en historia skriven med glimten i ögat och med syfte att roa. Karaktärerna är ljuvliga, många gånger på gränsen till karikatyrer. Här blandas överklassengelsmän med varulvar, vampyrer och övermänniskan Alexia Tarrabotti och det gör inte ett smack.

Jag hade ärligt talat skitroligt och njöt när jag läste den och är tämeligen övertygad om att jag kommer att läsa fler av Gails böcker om Alexia.

Vill du provläsa första kapitlet hittar du det här.

Betyg: ****
Antal sidor: 365
Förlag: Styxx Fantasy


Andra röster om Själlös:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …