Fortsätt till huvudinnehåll

Hur du (nästan) korsar Atlanten

Det var på förra årets semesterresa till Danmark som jag första gången stiftade bekantskap med Hicke Hiskelig Halvulk III. Med Robert Gustavssons fantastiska uppläsning i bilstereon njöt vi i fulla drag av denna hisnande galna saga.

Så när en ny historia med Hicke i huvudrollen damp ner i brevlådan var det med  stora förväntningar jag öppnade boken. Och ganska snabbt kunde jag konstatera att det var en helt annan sak att läsa om Hickes äventyr än att höra Robert dramatisera dem. Det gör inte sagan sämre, men läsupplevelsen blir en annan.

I Hur du (nästan) korsar Atlanten är det dags för de unga vikingarna från den Barbariska Övärlden att delta i det årliga Vikingasimmet. Och det mina vänner är inte vilken tävling som helst. Här handlar det inte om att komma först i mål utan att komma sist! Att stanna så länge som möjligt ute i vattnet utan att ta hjälp av båtar eller andra flytetyg.

Naturligtvis går det inte som planerat för Hicke och hans vänner Fiskfot och Kamikatzi. Det dröjer inte länge innan de kidnappas av Råbert Rådbråke och hans hiskeliga hysteriker och snart har de råkat på både isdrakar och nord-nomader.

Precis som den första boken Hur du tränar din drake så är det här en mustig saga. Ett äventyr utan dess like och lite avundas jag alla 9 - 12 år som har kvar att läsa de fem hittills utkomna böckerna om Hicke och hans vänner. Jag hoppas att Robert kommer att läsa in även den här boken, för det måste medges, det ger berättelsen ytterligare en dimension att den dramatiseras av en så skicklig uppläsare.

Betyg: ***
Antal sidor: 267

Förlag: Natur och Kultur

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …