Fortsätt till huvudinnehåll

Det går bra för Leif just nu

Ja, det går verkligen bra för Leif GW Persson just nu. Under hösten har hans självbiografiska bok Gustavs grabb höjts till skyarna av recensenter och bloggare. Och idag fick vi reda på att Leif vunnit Palle Rosenkrantz-priset som varje år delas ut av Den danska kriminalakademin för bästa deckare som under året getts ut i Danmark. Han får priset för boken Den döende detektiven som kom ut i Sverige 2010.

Som om det inte var nog så rapporterade DN att ska dessutom flera av hans böcker om polisen Evert Bäckström spelas in för tv. Inte bara här i Sverige där Claes Malmberg ska spela huvudrollen, utan även i USA där två av böckerna planeras att bli tv-serier. Om Leif får välja, och det får han säkert med tanke på att han sett till att ha ett finger med i alla stegen, så vill han ha James Gandolfini i huvudrollen.

Vad kan man säga annat än -Snyggt jobbat!

Själv har jag hittills inte läst en enda av böckerna om Evert Bäckström, men lägger dem omedelbart till min läslista. Vill ju kunna jämföra tv-serie och bok. Eller hur?

Kommentarer

  1. Jag gillar GWs böcker och det var med en liten tår i ögat som jag la "Den döende detektiven" ifrån mig. (Och jag vill bara påpeka att GWs huvudperson är inte Evert Bäckström utan Lars Martin Johansson (och hans kollega Bo Jarnebring). Evert Bäckström är skithögen och klantskallen som alltid gör allting fel.)

    SvaraRadera
  2. Men tack Ariel. Nu vet jag bättre, jag tolkade helt enkelt informationen i artiklarna jag läste som att Bäckström var huvudperson. Där ser man hur fel det kan bli.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …