Ung (är man fortfarande det vid 39 års ålder?), kreativ, läsare med förkärlek för grafisk produktion.  Ja, så hade min jobbannons kunnat se ut. Och jag hade också kunnat lägga till: med erfarenhet av studier och arbete utomlands ifrån. För en stund sedan fick jag frågan vad jag hade velat göra om jag kunde välja helt fritt. Det visade sig vara en ganska svår fråga som kräver en del eftertanke. Kan man verkligen försörja sig på att läsa böcker? Ord, text och bild i någon kombination vore en dröm. Att få jobba med ord och text antingen i läsande eller skrivande form vore idealiskt. Så käre läsare, söker du mig? Här…

Jag är en fantastisk trädgårdsmästare. I alla fall i början av året när det är dags att planera vad som ska odlas. Gillar växter, blommor och grönsaker. Är extra förtjust i stockrosor, klängrosor och luktärter. Men… Jag saknar trädgård, har förvisso balkong, och min koncentrationsförmåga är… för kort. Entusiastiskt drar jag igång på våren. Planerar, förbereder och sår. Och sedan… glömmer jag bort. Något annat pockar på min uppmärksamhet och tar över. Tyvärr. Jag önskar det vore annorlunda men jag känner mig själv. På den litterära båtsalongen härom sistens införskaffade jag Karin Berglunds Blombok: rapport från en trädgård som cd. Mest i studiesyfte inför kommande bokarrangemang det ska medges, så jag…

Det ska erkännas redan från början, jag ville ha Tigern redan när jag såg omslaget. Den var så vacker! Och det tycker jag fortfarande att den är. Att det dessutom är en liten pärla som Kate Dicamillo skrivit gör ju inte saken sämre. För den tolvårige Rob har livet inte så många ljuspunkter. Hans mamma är död och förhållandet till pappan ganska stelt. I skolan blir han mobbad och utslagen på benen bara kliar och kliar. Men så en dag stöter han på en bur i skogen och i den sitter en stor och vacker tiger. En tiger som kommer att förvandla Robs liv. Det här är historien om Rob, tigern…

Det är en fråga jag och säkert många bokbloggare med mig fått många gånger. Och de allra flesta svarar att det är en läsdagbok. Ett sätt att hålla ordning på det man läser. Och det stämmer väl till viss del, men för att vara helt ärlig så är bokbloggandet en egoistisk sysselsättning. Ville man bara hålla koll på sin läsning så skulle man fortsätta skriva läsdagbok på kammaren, antingen med penna och papper eller i den egna datorn. Att man väljer att lägga ut sina tankar på nätet är naturligtvis för att någon annan ska läsa dem. För min del var det en önskan att prata böcker med andra läsare…

Som alltid när Svensk Bokhandels katalog dimper ner i brevlådan så blir önskelistan lång. Det är svårt att bläddra i katalogen utan att känna sig som ett barn som bläddrar i julkatalogen från leksaksaffären. ”Den vill jag ha. Och den. Och den. Och…” Ja, ni förstår. Och då är det ändå inte alla förlag som finns med och långt i från alla nya böcker som ges ut under sommarhalvåret finns annonserade i katalogen. Men det räcker långt ändå. Här finns  bland annat självklarheter som:Ann Rosmas Mercurium, Viveca Stens I stundens hetta, Hanne-Vibeke Holst Förlåtelsen, Ann Cleeves Döda talar inte och Johan Theorins På stort alvar. Men även nya bekantskaper som:Begravda…

Totalt oplanerat blev det ett par dagar unpluged för Bokmalen.nu. Mottagningen för min tekniska utrustning är obefintlig ute på Östersjön och det är där jag befunnit mig de senaste dagarna. För första gången har jag varit på en Litterär Båtkryssning. Jag och 700 andra glada boknördar samlades under tidningen Vis paraply för att lyssna på och träffa 8 härliga författare. Några gamla bekanta men också nya bekantskaper som förgyllde dagarna rejält. Jag var ingen fan av Populärmusik från Vittula, tyckte faktiskt inte om den alls, men jösses vilken berättare Mikael Niemi är. På ett magiskt och fullständigt oefterhärmeligt sätt dribblade han bort oss fullständigt med sin historia om när det megastora…

När sista ordet i En dag av David Nicholls klingade ut i hörlurarna kände jag omedelbart ett tomrum inombords. Denna pärla till historia är så förrädiskt enkel i sin uppbyggnad. Den liksom smyger sig på mig och snärjer mig med sitt ordnät. Jag vill fortsätta vara en del av Dexter och Emmas liv som jag fått vara under tjugo års tid nu (om än kondenserat till några dagar). Men det går inte. Sista ordet är skrivet och därmed är historien oåterkalleligen slut. När boken börjar är det den 15 juli 1988. Den lite alldagliga och tysta Emma och den charmige gullgossen Dexter har fått ihop det på gårdagens examensfest och…

Ja – jag är en liten nyhetsjunkie. Ja – jag gillar att prova nya saker. Ja – jag tröttnar väldigt lätt och fort. På saker. På ointressanta ämnen. På… listan kan göras lång. Ja – jag har ett alldeles för kort koncentrationsspann. Nej – ovanstående är inte den huvudsakliga anledningen till att jag om igen ändrar layouten på Bokmalen.nu. Men de bidrar säkert. Sanningen är den att jag, på grund av min bristande kompetens när det gäller programmering av hemsidor, får finna mig i att använda befintliga layouter och mallar för bloggen. Och jag är inte helt nöjd med någon av dem. Alla har sina fördelar, men även nackdelar. Den…

 När nu Anja slutat och tackats av med skumpa och sälar i backen så känner jag mig manad att ta över som slalomspecialist. Tvärt emot vad man kan tro så ligger det inte så hemskt långt bortom kompetensnivå. Trots att jag faktiskt aldrig stått på ett par slalomskidor och min erfarenhet av utförsåkning sträcker sig till några vingliga åk på längdskidor i den lilla backen vid fältet hemma så är slalom en av mina specialgrenar. När det gäller läsning alltså. Jag behärskar konsten att slalomläsa till fulländning och har absolut inga problem att hänga med i flera olika historier samtidigt. Just har jag sällskap av Emma och Dexter i boken…

Jag tror att jag har sagt det förr men det är värt att upprepas. De små novellerna från Novellix är ljuvliga. Lena Hammargren kom på en lysande idé när hon startade förlaget. Till frukosten i morse plockade jag upp ytterligare en bok som fanns i ReadTreatens goodie bag. Den här gången var det Ferdinand von Schirach lilla pärla Nödvärn. Vilken fantastisk historia! Och vilket språk. Sparsmakat, träffsäkert och drivande. Jag önskar jag kunde skriva så. ”Han satt kvar, orörlig, blicken sänkt. Beck och Lenzberger tog det som en provokation. Beck borrade in pekfingret i mannens bröst. ”Åh, här är visst någon som inte vill svara”, sa han och gav mannen…