Fortsätt till huvudinnehåll

Tistelblomman - ett hus med läskiga vibbar

Tistelblomman är det vackra namnet på det stora huset utanför byn. Hit kommer Maja och Jack för att börja sitt gemensamma liv. Men snart går det upp för Maja att det inte är den skotska idyll som hon hoppats på. Oförklarliga saker händer på Tistelblomman, eller är det bara som hon inbillar sig? Och under ytan i den lilla byn kokar det och byborna viskar om hemsökelser så förfärliga att ingen vill prata högt om dem.

När Jack måste åka bort ett par dagar och Maja lämnas ensam i det stora huset eskalerar de oförklarliga händelserna och hon börjar tvivla på sig själv, sitt liv och om hon ska stanna kvar eller acceptera erbjudandet från sin vän, inspektör Steve King.

För varje bok jag läser av Amanda Hellberg så faller jag lite mer. Hon har ett språk som lockar och pockar och som försiktigt suger in mig i berättelsen och får mig fast. Nästan utan att jag märker det. Det här är en riktig bladvändare och jag kan inte sluta. Vill veta vad som kommer att hända och vad det är som faktiskt pågår, för inte tror vi på spöken, gengångare och andra övernaturliga hemskheter. Eller....?

Att boken dessutom är grafiskt snygg i uppställning och val av typsnitt är ett extra plus i min bok. Texten ligger bra i ögonen och orden flyter fram. Det är lättläst och jag har den senaste tiden insett att jag blir allt mer förtjust i korta kapitel, precis som i Tistelblomman.

Om det här är skräck så är det en genre jag börjar falla för mer och mer. Men jag har ändå svårt förlika mig med genrebegreppet. Jag lever fortfarande kvar i en tid när skräck var synonym med Dean R Koontz och slemmiga gröna monster i kloakerna. För mig är det här spänning, psykologisk spänning, med fantastiska förtecken. Men strunt samma vad man kallar det, bra är det i alla fall!

Betyg: ****
Antal: 300

Bokförlag: Forum

Andra som också läst boken:
Olika sidor
Fiktiviteter
Eli läser och skriver



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …