Fortsätt till huvudinnehåll

Desillusionerande läsning

Det finns böcker som lämpar sig extra väl på resor, andra som passar bäst på stranden eller uppkrupen i soffan och sedan finns det böcker som passar utmärkt väl i badrummet. 101 historiska myter är en sådan. Med korta kapitel om bara två sidor vardera så passar den utmärkt att läsa i korta etapper.

Här får vi veta sanningen om så vitt skilda myter som om vikingarna hade horn på sina hjälmar eller inte, om kungen har rösträtt, om Nero spelade violin medan Rom brann, om det var Hitler som byggde Autobahn eller inte och många, många andra spännande och galna ämnen. Det är roligt och intressant och samtidigt väldigt desillusionerande. Och jag kan inte låta bli att fundera över om jag verkligen vill och behöver veta allt detta. Blir min värld och min allmänbildning bättre av att jag får veta att Napoleon faktiskt inte var särskilt kort utan en ganska normalt byggd fransman? Eller att van Gogh faktiskt inte skar av sitt öra, i alla fall inte hela? Jag känner mig lite desillusionerad och besviken. Samtidigt som jag, en erkänd succer för värdelöst vetande, tycker att det är intressant och säkert kommer att försöka briljera med kunskapen om att Nero naturligtvis inte spelade violin när Rom brann eftersom violinen inte uppfanns förrän på 1500-talet.

Så slutbetygen måste bli spännande men en smula desillusionerande. En bok som passar utmärkt att plocka upp och läsa ett par sidor här och ett par sidor där när andan faller på. Passar utmärkt att ta med sig till nästa fest istället för den mer traditionella blomman och chokladen.

Betyg: ***
Antal sidor: 213

Förlag: Historiska Media

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …