Fortsätt till huvudinnehåll

Blodröd måne över Villette

Redan från allra första början så blev jag mycket förtjust i Ingrid Hedströms mysdeckare som utspelar sig i den fiktiva staden Villette. Hyllningen till allas vår Agatha Chrisie syns tydligt i hjältinnans namn, Martine Poirot, och även i det faktum att Villette ligger i Belgien. Den ursprunglige Poirots hemland. Och inledningen på Blodröd måne över Villette är identisk med Christies inte helt okända Mordet på Orientexpressen. I like!

Även om det är grova brott som begås lyckas Ingrid alltid hålla tonen lätt och trivsam. Det blir aldrig rått, obehagligt eller tungt. I de första böckerna var såväl brotten som själva handlingen tydligt centrerad runt Villette. I de senaste två utökas däremot det geografiska området. Den här gången rör vi oss mellan 70-talets Sverige, dagens Balkan och Villette. Det gör historien mer komplex, mönstret i väven blir lite otydligare, lite mindre direkt och en del av den behagliga småstadskänslan försvinner. Det känns lite tråkigt, för det var en faktor som gjorde att jag föll så för de första böckerna.

Jag gillar fortfarande böckerna om Martine Poirot. Med tiden har karaktärerna blivit som kära bekanta och för varje bok växer de och får lite mer djup och jag förstår dem bättre. Jag ser med spänning fram emot vårens nya Rekviem i Villette. Även denna gång ska det tydligen vara mord ombord på tåg. Man kan ju undra hur det kommer sig... :-) Hoppas jag kom ihåg att beställa ett recensionsex av den.

Betyg: ***
Antal sidor: 381

Förlag: Alfabeta

Andra som också läst boken:
Bokbrus
Deckarhuset

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …