Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från september, 2011

Slalomläsning

Varför ägnar jag mig åt det? Slalomläsning alltså. Det tar ju så mycket längre tid att bli färdig med en bok om man läser flera samtidigt, men just nu kan jag inte låta bli.

Ebok - läste igår färdigt Liza Marklunds nya, återkommer med recension. Ska nu låna ut plattan till mor och far som ska testa och se om denna hemska nymodighet är något för dem.

I sägen - Bekännelsen av John Grisham. Lilla systers favoritförfattare tillsammans med Nora Roberts. Sak ge honom en chans.

På toaletten/ I badrummet - Evig natt, en arktisk spökhistoria. Än så länge inte så läskig, men det smyger sig på nu.

I bilen - Läckbergs nya Änglamakerskan. Nerrecenserad på en del bokbloggar, men jag ger det en chans.

I mp3spelaren (vid promenader eller framför InDesign) - De tre musketörerna. Boken ingår i höstutmaningen och filmen har premiär redan i nästa vecka. Måste lyssna fortare.

På engelska - Miss Peregrines home for peculiar children. Underbar och surrealistisk på en och samma gång.

Tidningar/ Magasin - Vi läser, …

Man får tycka vad man vill

Det är min bestämda uppfattning. Och det gör jag. Tycker vad jag vill alltså.

När den lilla kritiker-författarstormen rasade sent i somras ägnade jag den i ärlighetens namn inte särskilt mycket energi. Jag noterade att en författare i USA stämt en kritiker som, enligt författaren, varit onödigt hård i sin bedömning av författarens bok, och författaren vann! Jag noterade och tänkte: ja, ja. Only in America. Det tog dock inte så hemskt lång tid innan en artikel svepte förbi i periferin där Håkan Nesser svarade en kritiker på en kanske onödigt elak recension.

Jag läste varken recensionen eller Nessers svar eftersom jag inte tyckte frågan var intressant nog för att jag skulle sätta mig in i vad som faktiskt skrivits. Tyckte nog, som sagt utan att egentligen veta, att Nesser reagerade lite starkt. Var och en har ju faktiskt rätt att tycka vad de vill! Och visst har man rätt att tycka vad man vill, men man måste som bekant inte säga allt man tycker och man måste definitivt inte vara elak nä…

Deckarförfattare kommer till ReadTreaten

Jag hoppas det inte har undgått någon vid det här laget att den debuterande deckarförfattaren Thomas Eriksson kommer till höstens ReadTreat och pratar om sin bok Bländverk. Här får ni en liten sneak peak inspelad på bokmässans deckarscen. Här intervjuas Thomas av Deckarakademien och Rikskriminalpolisens pressekreterare Varg Gyllander.


Fantastiskt av Müller

Det ska erkännas att jag gick på invigningen av Bokmässan mest för att jag tyckte att jag borde. Jag hade inga förväntningar alls och blev därför fullständigt nockad av Herta Müllers tal. Nobelpristagare är inte normalt inte min grej, men vilket bildspråk! Så vackert! Och en eloge till den duktiga tolken.


Är det roligare att skriva historia?

Under Bokmässan var jag och lyssnade på två av våra stora deckarförfattarinnors program. Ann Rosman och Camilla Läckberg pratade om sina nya böcker. Båda skriver deckare vars historier förankras i historien. Nutid och dåtid hänger samman och är tätt knutna till varandra. Att de båda gillar en god historia märktes tydligt. De lyste upp och gick igång rejält när de skulle berätta om hur de delarna av böckerna gick till att skriva.

Intressant är att båda, trots två olika intervjuare, fick frågan om det är roligare att skriva de historiska partierna och om man bara "slarvar över" de nutida delarna för att kunna fokusera på de historiska bitarna. Både Ann och Camilla verkade lite ställda över frågan och intygade efter att ha funderat lite att, nej så var det inte. Båda delarna är lika roliga att skriva. Det är kopplingen mellan dem som gör dem intressanta att jobba med. Man kan ju undra varför de historiska partierna egentligen skulle vara roligare att skriva. De borde vara svåra…

Författarvånda vid signering

Av naturliga skäl kryllar Bokmässan av författare, det är ju hela idén med mässan. Om man vore lagd åt det hållet eller kanske medlem i den avsomnade Lassieklubben så kunde man skriva inlägg efter inlägg fyllda med namedropping. Läckberg, Müller, Lööf, Svensson, Rosman, Eriksson, Vargas Llosa... Men det är inte riktigt min grej. Men jag har sprungit på dem alla, eller i alla fall väldigt många under de här dagarna. 
Kända och okända, de är här och har programpunkter där de pratar om sina böcker. Antingen vid ett tillfälle eller flera gånger om dagen. Gemensamt för dem alla är att de efter pratet erbjuder sig att signera sina böcker. Och jag har förstått att det är ett moment som för många är fyllt av vånda. "Tänk om ingen vill ha min bok." Jag förstår precis. Jag skulle vara supernervös.
Då är det ganska skönt att höra storheter som Läckberg berätta om sin allra första bokmässesignering. Det var i samband med debuten Isprinsessan, hon satt i förlagets monter med flera pennor…

Inför sista dagen

En dag kvar av årets bokmässa. Några av bokbloggarna har redan lämnat och ytterligare några åker till lunch i morgon. Själv har jag bokat upp mig fram till och med eftermiddagen och hoppas även hinna ner en del på golvet. Vill gärna hitta Massolit och tjinga på Malin, dessutom ska jag ju träffa Jenny i Piratförlagets monter. Men innan dess så står Denise Rundbeck och Jan Lööf på schemat för att inte tala om Herta Müller på eftermiddagen. Och om det går ska jag försöka få till ett möte med Kabusas förlagschef.

En hel del med andra ord, men roligast ska nog ändå bli att lyssna på Tom när han pratar om De vita lejonen. Ska du till mässan i morgon, se till att inte missa Toms seminarium kl 11.30. Om jag förstått det rätt är dessutom alla seminarier gratis i morgon. Ytterligare en sporre.

Vad är en deckardrottning?

Efter att under ett par dagar lyssnat på ett par av våra så kallade deckardrottningar och hört dem värja sig mot epitetet deckardrottning började jag också fundera. Hur kan det finnas mer än en drottning och om det finns en drottning så måste det ju finnas en kung, eller? Och vem skulle det i så fall vara? En debutant? Kanske inte, en debutant kan väl knappast vara mer än en kunglig wannabe. Eller?

5% av Sandhamns befolkning mördas

Japp, det är Viveca Sten själv som räknat ut att hon hittills haft ihjäl drygt 5% av befolkningen på den lilla ön i Stockholms skärgård. Lite Morden i Midsommer varning här.

Att lyssna på författare som berättar om sina böcker kan bli en smått surrealistisk upplevelse. Alla är verkligen inte bra på det. Liksom många av oss andra tycker de helt enkelt inte om att stå på scen och prata om sig själv och sitt jobb. Andra är naturbegåvningar när det gäller att prata inför andra. Sådan var Viveca Sten. Det märktes att det här inte var en situation där hon kände sig obekväm. Tvärtom. Det var en fröjd att höra henne berätta om sina hittills fyra böcker. Hur hon lägger upp arbetet, resonerar kring skapandet av karaktärer och tanken bakom böckerna. Jag kommer definitivt att läsa hennes böcker med lite andra ögon i fortsättningen.

Thomas och Ann

En av dagens höjdpunkter var utan tvekan monterprogrammet med Ann Rosman och Thomas Eriksson. Väldigt mycket tack vare den otroligt duktige intervjuaren. Hon var så påläst och skicklig. Riktigt proffsig. Men det är klart, inte blev det sämre av två tacksamma intervjuoffer heller.

Dagens överraskning - Halvans skapare berättar

Mässan är inte bara fylld av tvära kast utan rätt vad det är snubblar man över guldkorn som man inte hade väntat sig. Som alldeles nyss när jag hamnade på ett seminarium där Arne Norlin och Jonas Burman berättade om sina böcker om Halvan. Jag har inte läst en enda av dem, men mamma har läst dem för smultronen som fullkomligt älskar dem. Särskilt dem om brandbilen och ambulansen.

Under tjugo minuter höll de ett jätteproffsigt föredrag som både beskrev text och idéarbetet och, vilket jag tycker var minst lika intressant, bildarbetet. Snyggt jobbat killar!

Dessutom tog de sig tid att signera boken mamma köpte med både namn och en liten specialdesignad teckning till den lille killen som är så intresserad av rymdskepp. I like!

PS! Lite extra kul var det att få veta att Halvan fått sitt namn efter en gammal pressfotograf på Aftonbladet. Kul detalj.

Dessutom fick jag veta att under de 16 år som de skrivit om Halvan har mer än 1 miljon !!! böcker sålts. Fantastiskt.

Från fantasy via Pippi till Guatemalas indianer

Dagen har börjat riktigt bra. Efter en uppfriskande promenad från hotellet var det skönt att sjunka ner auditoriets sköna stolar och lyssna på tre högaktuella svenska fantasyförfattare (Jo Salmson, Martin Widmark och Sara Bergmark Elfgren). En genre, tre målgrupper. Fantasy för barn, för lite äldre barn och för ungdomar/vuxna. En duktig moderator, Lotta Olsson, och intressanta författare gjorde att de 45 minuterna flög iväg. Det var jätteintressant, och det gjorde absolut ingenting att man inte fick in seminarietiteln, Från fantasi till fantasy, i samtalet.

Tack och lov låg nästa seminarielokal vägg i vägg så det var bara att gå och ställa sig i kön. Den här gången ställdes frågan Gillar alla barn Pippi? Det var en diskussion med fyra tyskspråkiga författare (Cornelia Funke, Nadia Budde, Rachel von Kooij, Gabrielle Alioth och Cecilia Östlund) och chefsbibliotikarien för barn och ungdomslitteratur i Sverige. Intressanta samtal som började med Pippi och skillnaderna i svensk och tysk ba…

En gästbloggares dag på bokmässan

Nu har vi besök av vår gästbloggare och tillika min bokmässekompis, Gunilla.

Kl 10 började invigningen. Det stora behållningen var Herta Müllers invigningstal. Vilket härligt språk förstärkt med en duktig tolk. Jag förstår att hon fått nobelpris. Nu vill jag läsa något av henne.

Kl 11 lyssnade vi på Brutus Östlings föredrag Under asfalten vilar en strand. Vilka bilder, vilken upplevelse det blev.

Kl 13 var det prinsessor och drakar. Jag hade väntat mig mer av författarna.

Kl 13.30 dags för Det går an från katastrof till klassiker. En härlig påminnelse om hur före sin tid Almqvist var.

Kl 15 presenterades läsambassadören Johan Unenge. En viktig person tycker jag.

Kl 15.30 var det dags för Varför just deckare. Riktigt intressant! Tänk att jag aldrig läste deckare för 15 år sedan.

Kl 16 stod Två resenärer i tiden på schemat. Jag trodde det låg ett stort researcharbete bakom böckerna. Så fel jag hade!

Kl 17 avslutade vi med mingel i Sekwas monter. Jag har läst flera av deras böcker.

Jag h…

Prinsessor, drakar och Jan Guillou

Det är svårt att smälta alla intryck en sådan här dag. Hur smälter man prinsessor, drakar, Almqvist och Guillou inom loppet av två timmar? Det är nästan omöjligt, men också charmen med sådana här arrangemang.

Den lilla boken prinsessor och drakar ser alldeles ljuvlig ut när man bläddrar igenom den. Hade hoppats på mer av författarpresentationen dock. Synd, men allt kan naturligtvis inte vara suveränt.

I väntan på seminariet Det går an om Almqvists bok strosade vi runt på mat- och trädgårdstorget. Kikade på kokböcker, spanade in några kockar och föll för produktpresentationen av de fantastiska japanska kockknivarna. Lätta som luft och skarpa som rakblad. Tål dock inte maskindisk, vilket inte är något problem eftersom diskmaskinen - det är jag. Själva seminariet förstod jag inte, tyvärr.

Därför blir kontrasten när man stunden efter lyssnar till genomproffset Guillou. Och inte var han särskilt butter heller som "alla" säger. Fnissade lite när han berättade till och med. Mycket…

Rapport från en bokmässebrud - del 2

Premiär! Jag har redan hunnit lyssna på två fantastiska föreläsare. På själva invigningen talade nobelpristagaren Herta Müller. Jag var skeptisk, men nu är jag fast! Vilket föredrag! Så allvarligt ämne om världens diktatorer men vilket vackert bildspråk! Jag har aldrig läst något av henne, men nu kommer jag definitivt att försöka hitta något.

Tvära kast är bara förnamnet till hur det är här på mässan. Från Herta Müller och diktaturerna till Brutus Östlings otroligt vackra bilder på albatrosserna på Midwayöarna. Tyvärr funkar tekniken lite si så där just nu och den fina bilden jag tog får vänta. Håll ut, den kommer.

Och som sagt, tvära kast, från albatrosser är det nu dags att bege sig ner och frotera sig med prinsessor och drakar.

Rapport från en mässbrud - del 1

Nu har vi kickat igång årets bokmässa rejält. För första gången någonsin var jag med på Pressnatta. Ett arrangemang så går av stapeln kvällen innan själva bokmässan invigs. En härlig blandning av branschfolk, press och bloggare (tror jag. Jag har ju aldrig träffat de andra IRL så jag spanade och spanade, men såg ingen jag kände igen från bloggbilderna. Ni var där, det har jag läst, men träffades gjorde vi inte.)

Som bekant är temat för årets mässa Tre länder - ett språk. Tyska! Och det hade man tagit fasta på. Allt från musikunderhållningen med alphorn och lederhosen till fantastiskt god buffémat med tyska förtecken. Magen står i fyra hörn!

Att ord är väsentligt för bokmässan gick inte att ta miste på. Överallt fanns alfapetbrickor modell större som bildade ord. Och som de klåfingriga ordfantaster vi är kunde vi inte låta bli att möblera om och bilda nya. Dessutom fanns lite här och var alfapetspel utställda, inte bara till beskådan, folk spelade faktiskt också. Men själv blev jag extra…

Skendöd

Thomas Enger är en ny norsk bekantskap vars debut Skendöd gav mersmak. Det första kapitet om journalisten Henning Juul drog mig rakt in i historien och sedan var jag fast.

Henning har sedan sin sons död för två år sedan varit sjukskriven och när boken börjar har han precis kommit tillbaka till jobbet. Genast dras han in i utredningen kring en ung kvinna som hittats mördad. Detaljer runt det bestialiska mordet tyder på att muslimska extremister begått det men Henning är inte övertygad utan börjar nysta på egen hand.

I takt med att mordet nystas upp lär vi bit för bit känna Henning och jag känner verkligen med honom, han har inte haft det lätt i livet. Men det berättas på ett sätt befriande fritt från traditionella kriminalromaners frosseri i polisernas tragiska livsöden. Det brukar mest bara kännas klichéartat, men den här gången köper jag det och jag vill veta mer. Dessutom är de sista meningarna i boken cliffhangers utan motstycke. Jag ryser och vill ha mer. Nu!

Som vanligt har äve…

Jane Eyre - en höstutmaning

På nyår lovade jag mig själv, ganska högtidligt faktiskt, att läsa fler klassiker i år än tidigare. Det var i och för sig inte så svårt med tanke på att jag bara läste en enda förra året. I år är jag redan uppe i fem stycken; Tre män i en båt, Historietter, Smycket, Mrs Dalloway och Oskuld och arsenik. Med Jane Eyre av Charlotte Brontë har jag läst sex stycken. Bra jobbat!

En intressant detalj är att samtliga utom Mrs Dalloway har lästs med öronen, dvs som talböcker. Kan kanske se ut som en tanke, men det är det inte.

När jag tog mig an Jane Eyre så var det inte i första hand som ett led i min klassikerförkovring utan som steg ett i årets höstutmaning - att en gång för alla bestämma om boken eller filmen är bäst. För trogna läsare av den här bloggen kommer det knappast som en överraskning när jag säger att det inte har varit en helt enkel läsning. Det jag mindes från skolundervisningen stämde ganska dåligt med vad boken egentligen handlade om.

Min uppfattning var att boken skulle han…

ReadTreat 12-13/11

PS! Den här gången är ReadTreaten förlagd till Smögens Havsbad. Vackert beläget det vindpinade havet runt knuten och varma jacuzzibad i SPAavdelningen.

Brobyggarna

Det har väl knappast undgått någon att Jan Guillou i dagarna gett ut nya bok, Brobyggarna. I var och varannan tidning och tvprogram finns en intervju, ett reportage eller en recension med Guillou eller om boken. Parallellt med att jag själv läst boken har jag följt det som sänts eller stått i media och det har varit.... mycket intressant.

För det första är det smått fascinerande att en enda person kan väcka så starka känslor, jag menar hallå, det är en skönlitterär bok vi pratar om. Inte något som är på dödligt allvar men när man läser vissa recensioner skulle man kunna tro det.

För det andra, och det har egentligen fascinerat mig ännu mer, så läggs ett enormt fokus på sexscenerna. Det beskrivs många gånger som kvinnoförnedrande erotik och man får lätt intrycket att boken är nerlusad av dem. Jag hade ännu inte kommit till några sexscener när jag läste de första upprörda artiklarna och när jag nu läst slut boken så förstår jag inte riktigt. Det är inte särskilt många scener och inte t…

Med mässan börjar hösten

Bokmässan i Göteborg är för mig är synonym med höstens intåg. När Bokmässan är över så har hösten officiellt inletts. Då är det ok att tillbringa ruskdagarna uppkrupen i soffhörnet med en god bok.


Min relation till Bokmässan är starkt knuten till kära mamma. Det var under hennes år som svensklärare och ansvarig för skolbiblioteket som fick jag följa med till mässans, på fackdagarna. Det var stort!

Jag minns särskilt ett år, det hade getts ut någon fotobok om djur, jag minns varken titel eller innehåll, men omslaget var ett foto av ett hav med en valstjärt på. Det var en vacker bild men det stora för mig var att Arne Weise, som på den tiden var synonym med naturprogram på SVT, signerade den. Han hade inte skrivit boken, men den var säkert kopplad till något av Arnes program. Jag har inte kvar boken, men minnet av att köpa boken och köa för att få den signerad lever. Jag kan inte ha varit gammal, 13-14 kanske. Det är nog enda gången jag sett till att få en bok signerad till mig själv tr…

World Book Night Top 100

Den 23 april 2012 kommer succén World Book Night att återupprepas. Premiären det här året gick lysande när 20.000 människor under en dag delade ut 1 miljon !!! gratisböcker. Det var 25 utvalda titlar som hade tryckts upp i specialupplaga och delades ut gratis runt om i England för att uppmuntra läsning och som dessutom visade på ökade försäljningssiffror. Lysande om ni frågar mig, jag tycker Sverige borde haka på. Jag har tidigare skrivit om det här.

För att bestämma vilka 25 titlar som ska delas ut vid nästa World Book Night har man under sommaren kunnat nominera vilka böcker som borde ingå. I dagarna släpptes topp 100 listan (obs, den är sorterad efter antalet röster). Det går fortfarande bra att gå in och rösta. Än är listan inte huggen i sten.

Det är lite intressant att en svensk bok finns med bland de 25 första, Stieg Larssons The girl with the dragon tatoo ligger på 22 plats. Jag gick igenom listan och konstaterade att jag läst (fetmarkerade) fler än jag trodde (16 st) och känd…

The Night Circus

Senast jag var inne på New York Times hemsida snubblade jag över en annons för Erin Morgenstens nya bok The Night Circus. Och eftersom det var en annons som hänvisade till ett provkapitel så vet trogna läsare att det ryckte rejält i klickfingret och till slut kunde jag inte stå emot. Vips så öppnades ett fönster med de första sidorna ur den, som det verkar, fantastiska boken. Jag printade ut, tog med till jobbet och läste på rasten och det verkar mycket lovande. Eller vad sägs om:

Le Cirque de Rêves är en något ovanlig cirkus. Inte nog med att den bara är öppen på natten utan allt är färgat i svart och vitt. Men de som besöker cirkusen sveps med in i en drömvärld med uppträdande katter, starka män, karuseller och magiker. Fantastiskt, härligt och underbart, men bakom kulisserna döljer sig en helt annan verklighet. En verklighet där två unga magiker ställs mot varandra i en ödesbestämd kamp på magins yttersta gräns och för eller emot kärleken. Och vem är mannen i grått som verkar överva…

Bokens dag 27 oktober

Den 27 oktober firar vi Bokens dag i Uddevalla. Då kommer Karin Brunk Holmqvist, Thomas Bodström, Fredrik Grannas och Gösta Unefäldt till S:t Mikaelsgården kl 19.00 för att prata om sina nya böcker. I pausen bjuds enklare förtäring och det finns möjlighet att köpa böcker av författarna. Passa på att få dem signerade också.

Biljetterna kostar 150:- och säljs av Bokia Hallmans Bokhandel inne i stan.

Missa inte det! Jag ska gå, kanske syns vi där.

Vera Stanhope

Engelska deckare på tv brukar vara ett säkert kort och när nu en helt ny skulle börja sändas söndagar 21.00, perfekt deckartid, så satt jag bänkad. Och döm om min förvåning när gårdagens nya deckare visade sig vara en gammal bekant. Jag hade nog någonstans i bakhuvudet gjort kopplingen att den baserades på Ann Cleeves böcker med en kvinnlig polis i huvudrollen. Vad jag inte kopplat var att det var Dolda djup som filmats.

Dolda djup, en bok jag lyssnade på i somras och gav en ok men lite småljummen recension. Främst beroende på att jag gillar Cleeves böcker från Shetlandsöarna jättemycket och att den nya inte riktigt levde upp till dem. Dessutom föll författaren i samma fälla som så många andra gör, boken är lite för lång. Inte dålig, men lite för pratig.

Med både boken och tvfilmen i färskt minne kan jag konstatera att de gjort ett bra jobb och att filmen följer boken riktigt bra. Jag hade i och för sig invändingar över hur mamman till den lille pojken som hittar det ena liket såg ut…

Öromantiken över för Öland

Öar är romantiska. Det är något speciellt och eggande med öar. Kala klippor, vindpinade träd och ett kärvt klimat som går igen i de kärva öborna. Och uppenbarligen lockar det även författare. Ann Cleeves trilogi om Shetlandsöarna är fantastiska, Ann Rosmans korsningar mellan kriminalroman och historisk roman blir bara bättre för varje bok, Viveca Stens Sandhamns böcker har en feelgood känsla som väl inte direkt går igen i Johan Teorins böcker från Öland. Men gemensamt för dem alla är att de utspelas på öar och som berör den oundvikliga kulturkrock som sker när "stadsbor" möter "urinvånarna". Love it!

Men, nu har EU bestämt att det är slut för Ölands del. Öland är inte längre en ö. Åtminstone inte i EUs ögon och därför går de miste om en massa miljoner i bidragspengar. Jag vet inte var EUs kommissionärer gick i skolan, men jag minns tydligt att Öland ingick i de öar man lärde sig i lågstadiet tillsammans med Gotland, Orust  och Tjörn. Men, enligt EU är en ö ett land…

Broetry

"Vem talar för den vanlige mannen? Vem beskriver hans kärlek för Xbox 360, frusen pizza, Bruce Willis och andra viktiga saker?"

Den frågan ställer sig poeten Brian McGackin i sin bok Broetry som kom ut i dagarna. På ett alldeles oefterhärmeligt sätt lyckas han plocka in vardagliga frågor som sökandet efter extraknäck, varför det luktar så speciellt på bussen, en hyllning till Mama Celestes frusna pizza och mycket mer. En liten pärla!

Jag har i vanliga fall svårt att läsa poesi. Det känns så ofta bara som ord staplade på varandra. Jag får inga bilder i huvudet, och det är viktigt för mig. Har alltid varit. Och det gäller både det skrivna och det sjungna ordet. En låt kan vara aldrig så vacker, får jag ingen bild eller filmsnutt i huvudet så gillar jag den inte. Så är det bara. Ord är viktiga för mig. Det behöver inte vara krångligt och tillgjort eller fyllt av vackra ord. Enkelt och rakt duger bra, men bilden måste komma. Kanske är det därför jag direkt fastnar för framsidan p…

Anonymous - hundraårig dispyt får luft under vingarna

I januari 2012 har en ny film biopremiär. Det kan tyckas vara en ganska obetydlig händelse, filmer har ju trots allt premiär var och varannan dag, men just den här filmen har fått en månghundraårig dispyt att blossa upp igen i England.

Filmen Anonymous beskrivs som en politisk thriller om William Shakespeare och handlar om vem det egentligen var som skrev alla hans pjäser, sonetter och andra verk. Regisören Roland Emmerich är kanske mest känd för sina katastroffilmer Independence Day, Day after Tomorrow och nu senast 2012. Även Anonymous lovar att bli något mer än bara ett snyggt kostymdrama. Här väcker han liv i den småslumrande dispyten som pågått i England sedan mitten av 1700-talet; skrev Shakespeare själv sina verk eller var det den betydligt mer bereste och världsvane earlen av Oxford, Edward de Vere som låg bakom dem?

Diskussionerna mellan de olika uppfattningarna går höga och båda sidor har lyckats värva kända namn för sin sak. I de Vere-anhängarnas ringhörna finns den inte he…

För gammal för pekböcker?

Ja, definitivt. Men ändå njuter jag av Nordqvist och Toorells båda pekböcker Frukt och djur samt Kläder och fordon. På ett roligt och uppfinningsrikt sätt har de skapat en ny typ av pekböcker för barn. (Naturligtvis för barn, vem annars?)
Det här är en duo konstnärliga människor som till vardags jobbar med reklam  och varumärkesdesign, men nu har låtit kreativiteten flyta fritt. Associationens vågor går höga när en mössa blir en luftballong och en gammal sko har stor likheter med bondens gröna traktor. Men bäst tycker jag nog om annansfågeln och äpplefisken. Härliga bilder som sjuder av färg och fomglädje.

Jag gillar verkligen de här böckerna och allra bäst frukt och djur boken med sina roliga bilder. Men hur uppfattar barn det? Blir de förvirrade av att ordet äpple illustreras av just ett äpple men format som en fisk? Vad betyder ordet äpple egentligen? En frukt eller ett djur? Jag vet inte, men insyn i småpysslingarnas hjärnor är inte särskilt stor, och det finns hundratals människor …

Jag vill lyssna snabbare!

Det har väl knappast undgått någon att jag alltid har en ljudbok snurrande i bilstereon. Jag älskar det! Att svepas med av en duktig uppläsare är helt fantastiskt och att man dessutom slipper de fåniga radioprogrammen är ett stort plus i kanten.

Men, alla plus ska ju balanseras av ett minus och nu har jag hittat ett när det gäller ljudböcker. Man kan inte skumma! När du läser en bok med väldigt långrandiga miljöbeskrivningar eller annat trist kan man lätt skumma de tradiga partierna. Men det går inte med ljudboken! Och just nu vill jag skumma. Jag har bestämt mig för att lyssna på hela Jane Eyre, hur ska jag annars kunna avgöra om boken är bättre än filmen, men det finns partier som jag... inte riktigt orkar med.

Dessutom har jag ett par fantastiska titlar som ligger och pockar på uppmärksamheten. Det kommer att bli svårt att välja mellan dem, men det blir ett senare problem.

20 snabba om den här bokmalen

Precis som så många andra i bloggosfären så kan jag inte låta bli att svara på de 20 snabba frågorna som enligt O ställer. Jag hade ingen aning om att

Morgonpigg eller nattuggla? - Utan tvekan. Har alltid varit och kommer alltid att vara. För att citera Garfield, "I don't do mornings"

Bibliotek eller bokhandel? - Skulle vilja svara bibliotek, det känns mer korrekt, men sanningen är bokhandel. Kan inte gå förbi en utan att gå in.

Adlibris eller Bokus? - Trogen kund.

Ljudbok eller e-bok? - Har ständigt en ljudbok snurrande i bilen, men som nyfrälst läsplatteanvändare kanske det ändras snart. Eller att det i alla fall blir oavgjort.

Inbunden eller pocket? - Favoriten är den danska bindningen. Inbundet på böcker jag vill ha kvar i bokhyllan. Pocket för konsumtionslitteratur. Sådant jag läser som tidningar, dvs en gång och sedan skickar vidare till vänner och bekanta.

Vampyrer eller zombies? - Utan tvekan.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? - Det här svaret verkar jag vara en…

Höstutmaningen - del 1

Ni missar väl inte första etappen i höstutmaningen?
Den 16 september har Jane Eyre premiär på svenska biografer, då ska vi en gång för alla bestämma vilken som är bäst. Filmen eller boken. Skynda att läsa färdigt nu så du kan vara med i diskussionerna.

Döden i Montmartre

I den tredje boken med den mysterieförtjusta bokhandlaren Victor Legris som amatördetektiv hittas en ung kvinna strypt. Hon är helt klädd i rött och ansiktet är vanställt till oigenkänlighet. Vem är hon och vad har hon för koppling till den unga Iris? Och vad är hennes koppling till Legris fosterfar, den tystlåtne och smått tillknäppte asiaten Mori?

För er som läst de första två böckerna kommer Döden i Montmartre att kännas som en kär gammal vän. Miljöerna är de samma, personerna är de samma och storyn uppbyggt på samma sätt.

Precis som i tidigare böcker ligger författarnas styrka, bakom pseudonymen Claude Izner döljer sig två systrar, i miljö- och personbeskrivningarna. Storyn och mysteriet är egentligen ganska ordinära även om de den här gången trasslar in sig lite på slutet, men det Paris de målar upp är så tilltalande att jag ändå njuter av boken. Jag kan känna dofterna, höra larmet från hästdroskor och försäljare och se damerna i sina vackra kläder. Jag skulle velat vara där, men…

Två gånger är en vana

Nu finns ett provkapitel av Denise Rudbergs andra bok om Marianne Jidhoff ute på Provläs.se.

"Under mellandagarna sker ett märkligt överfall, riktat mot en av de anställda vid det välrenommerade investmentbolaget The Chinese Wall. Offret återfinns dagen efter, mycket svårt skadad. Uppenbarligen har förövaren varit ute efter att döda. Brottet är extremt hårdbevakat av media, och polisen blir snart varse att The Chinese Wall inte bara är ett lämpligt firmanamn utan också ett begrepp för hur alla inom företaget blockerar informationsflödet till omvärlden. Det är omöjligt att få till ett enda vittnesmål som kan leda utredningen vidare. "
Den ser jag fram emot.

Bokhögar

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är:
"Hur många böcker har du precis i detta nu i din att-läsa-hög och vilken/vilka är du mest sugen på att läsa just nu?"


Det enkla svaret är: för många!
Men, tänker ni liksom jag, inte kan man ha för många böcker i sin att läsa hög. Jodå, det kan man visst, om man vill läsa alla - helst just nu. Med vilken ska man då börja? Det blir lätta att känna sig som den berömda åsnan mellan två hötappar eller att springa som en yr höna från än den ena till en den andra boken.
Det mer komplicerade svaret är: någonstans mellan 20 och 30 stycken.
Vem av ordningen blir antagligen upprörd över det faktum att jag inte vet, men det har sina rutiga skäl och det är käre far. Han botaniserar friskt i mina högar av olästa böcker och jag har därför lite dålig överblick. Många ligger hos mig, en del hos honom.

Vad är jag då mest sugen att sätta tänderna i? Det enkla svaret är: alla! Men det går ju inte, en i taget är bäst. Just nu längtar jag alldeles väldigt myck…

The Night Circus

Vid mitt senaste besök på New York Times boksida hittade jag en annons för den nyutkomna boken The Night Circus av Erin Morgenstern. Kanske hade jag bara ignorerat den om det inte varit för att annonsen innehöll en länk till ett provkapitel. Trogna läsare vet att den här bokmalen är svag för provkapitel.
Jag kunde inte hålla klickfingret i styr, tur för mig skulle det visa sig, och vips så fylldes skärmen av en pdf med de första sidorna ur boken. Jag printade ut, tog med till jobbet och läste på rasten. Och det verkar vara en liten pärla, ska definitivt försöka få tag på den. Eller vad sägs om:

Le Cirque des Reves är en resande cirkus som bara är öppen på natten och där allt är svart och vitt. 1886 blir cirkusen en internationell sensation och glädjer alla som vandrar längs dess vindlande gångar och värmer sig vid deras brasor. Där finns katter som uppträder, karuseller och magiker, tja, allt som hör till en bra cirkus. Men det är inte vilken cirkus som helst utan den verkar förtrolla …