Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från januari, 2011

Vackra anteckningsböcker!

Åh! Vill ha!

Jag är en sucker för vackra anteckningsböcker. Kan köpa på mig hur många som helst utan att ha något planerat ändamål för dem just vid inköpstillfället. Tillslut brukar det vara en ordentlig hög som ligger och väntar, jag menar, är boken tillräckligt vacker så kan man inte skriva vad som helst i den. Ändamålet måste funderas ut omsorgsfullt.

Nu har jag haft ett (förvisso självpåtvingat, men ändå) köpstopp. Jag bestämde mig för att inte köpa fler nya antecknignsböcker förrän högen minskat rejält. Det har den gjort! Perfekt tajmat till Pocketshop ger ut de här vackra böckerna (och fler motiv finns), till det fascila priset av 29:-. Motiven är utlånade av Carl Johan de Geer. Vill ha!



Bokmalens ReadTreat 9-10 april

Tillhör du den växande skaran människor som aldrig får så mycket tid över till läsning som du skulle vilja. Önskar du att du fick chansen att bara krypa upp i soffhörnet med en riktigt spännande bok och en god kopp te? Då har jag lösningen för dig. Helgen den 9 - 10 april ordnar jag en ReadTreat på Strandflickorna i Lysekil.

Här får du möjlighet att bara läsa, hela helgen om du vill. Men du kan också delta i de aktiviteter som ordnas. Vi får bland annat besök av Tom Svensson, en av sveriges främsta naturfotografer, som enda person i världen har han lyckats fota svarthuvad lejontamarin i de Brasilianska regnskogarna. Han kommer och berättar om resan och arbetet med den fotobok som blev resultatet.

Vi kommer också att ha en bokcirkel men en än så länge hemlig bok. Det finns utrymmen för tyst läsning och utrymmen för dig som vill diskutera böcker och utbyta boktips. I foajén står vår bokbytarhylla uppställd. Där kan du botanisera bland böcker som deltagarna tagit med sig, och naturligtv…

Jägarens hjärta - en sydafrikansk kriminalroman

Jägarens hjärta av Deon Meyer är en annorlunda kriminalroman som tar mig utanför min bekvämlighetszon. Det är en spännande historia som inleds med att den före detta krigaren Tobela Mpayipheli blir kontaktad av dottern till en av sina forna soldatkamrater. Det visar sig att han kidnappats och dottern behöver Tobelas hjälp att överlämna lösen för att få fadern frisläppt. Hedern kräver att Tobela hjälper till och han ger sig ut på en motorcykelfärd som tar honom genom Sydafrika och in i grannlandet, jagad av underrättelsetjänsten.

Historien tar mig utanför min bekvämlighetszon på flera områden. För det första är det tyvärr så att min kunskap om Sydafrika visar sig vara urusel. Jag vet var landet ligger, vad huvudstaden heter, känner till ANC och Mandela, men i övrigt är mycket nytt. Jag insåg inte vilken kamp som pågår för att bygga upp landet med allt vad det innebär i form av bristande tillit och mutor. Språkligt är det lite klurigt, hjärnan vrider sig inte helt smidigt runt de afrikan…

Bokcirkel i P1

Nu äntligen är det klart att vårens bokcirkel i P1 kommer att läsa Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. Varken Babben Larsson, Johanna Tydell eller Lars Gustavsson har tidigare läst boken (och jag som trodde jag var den enda) och kommer i vår att under fem veckor läsa och diskutera boken.

För den som vill följa bokcirkeln finns läsplanen här:

•Träff 1 måndag 21 mars: Vi möts på sidan 149.

•Träff 2 måndag 28 mars: Vi möts på sidan 302.

•Träff 3 måndag 4 april: Vi möts på sidan 450.

•Träff 4 måndag 11 april: Vi möts på sidan 600.

•Träff 5 måndag 18 april: Vi möts på bokens sista sida och går i mål!

Programmen sänds måndagar 14.25 med repris tisdagar 18.35. Annars kan man göra som jag och lyssna via nätet, avsnitten läggs upp på hemsidan när de har sänts.

Vredens tid - en osvensk roman

För en tid sedan bestämde pappa och jag oss för att läsa samma bok och jämföra åsikter. Tanken var att det skulle bli kul att se vad olika generationer hade för reflektioner över samma bok. Vi bestämde oss för Vredens tid av Stefan Tegenfalk.
Boken börjar med att beskriva en bilolycka där en tioårig flicka dör. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn en rad fall på sitt skrivbord som på en gång verkar helt obereoende av varandra och samtidigt på något läskigt sätt sammanbunda. Walter tillhör den gamla stammen poliser och suckar tungt när han får en kvinnlig praktikant på halsen för att hjälpa honom att lösa brotten.
I mitt tycke var boken lite svår att komma in i. Det var i de första kapitlen lite oklart vem som var vem och den kursiva spökkaraktären var svår att få grepp om. Den gled liksom undan all identifikation, vilket naturligtvis var författarens mening. Ju längre in i boken man kommer desto tydligare blir bilden av den karaktären.

Om jag skulle beskriva den här bok…

Mias ord går direkt in i själen

När Yourlife kom ut med sitt första nummer i höstas hittade jag in på deras sajt och började följa Mia Skäringers blogg. Jag hade ingen speciell relation till Mia innan. Visste vem hon var, hade sett några avsnitt av Mia och Klara men tillhörde den minoritet av svenska folket som lyckats missa vartenda avsnitt av Solsidan.

Det var något med Mias blogg som sög in mig. Den var så naken och självutlämnande. Kanske störde jag mig lite på det korta staccattoartade språket. Korta meningar, ofta bara ett ord i varje mening. Det tog lite tid att vänja sig vid att läsa det. Samtidigt som det kändes så rätt för forumet. Bloggar är som bäst när de ger en inblick i skribentens hjärna. Ett nedslag i vardagen, i den aktuella tanken.

Så gick hon krasch bom bang rakt in i väggen och försvann från världen, och jag saknade henne. Trots att jag bara "känt" henne ett par månader.

Härom dagen damp det senaste numret av Yourlife ner på hallmattan och jag började bläddra igenom den för att se vad…

Ät mig!

Vad är det med fransyskorna? Senaste året har jag läst både Igelkottens elegans och En dag till skänks, båda fantastiska böcker med kvinnliga huvudroller. Småtokiga fransyskor i vars huvud man får göra nerslag.

När jag nu läst ut Agnès DeshartesÄt mig så undrar jag om det kanske är sådana de är, fransyskorna. Även här får vi göra ett studiebesök i huvudet på en fransyska. Myriam är, som jag uppfattar det, en kvinna i fyrtiofem års åldern som öppnar restaurangen Chez Moi. Eftersom hon har ont om pengar så bor hon även i restaurangen, sover i en sovsäck på en av sofforna, duschar i diskhon och förvarar sina kläder i en väska under disken.
Myriam är en mycket bestämd kvinna som inte gillar samhällets konventioner och folks mallar. Så hon vill inte göra reklam för restaurangen, hon vill att folk ska upptäcka den själv. Hon sätter inte ens upp en skylt utan har bara en griffeltavla i skyltfönstret med dagens meny. Och hon lagar fantastisk mat, det säger alla, när gästerna väl börjar hitta h…

Svåra beslut!

Lyckliga jag! Igår när jag kom hem så låg två fantastiska tidningar på hallmattan. Det nya numren av både Vi läser och YourLife.

Stackars mej! Som måste välja vilken av tidningarna jag ska börja läsa. Har bläddrat i båda och bokartiklarna i båda lockar mig jättemycket.

Vad ska en stackars flicka göra? Ha en i vardera handen och växelläsa?

Narnia

Var på bio igår kväll och såg den senaste Narnia filmen, den om Kung Caspian och skeppet Gryningen. Jag har som jag tidigare nämnt inte läst någon av Narinaböckerna, mamma hävdar att det var Kitty för hela slanten just då, men filmerna ska visst följa böckerna väldigt bra.

De två första Narnia filmerna (och böckerna?) är riktigt härliga äventyrsfilmer. Mycket spänning, mäktiga scener och en uppsjö fantasivarelser som gör sig bra i det vackra bildspråket. Den här filmen var inte lika spännande, det var inga mäktiga scener över stora slag, och förutom studsfotingarna, draken och tjuren på båten så var den märkligt fri från fantasivarelser. Något en gammal fantasyfantast som jag kan tycka är lite tråkigt.

Ändå var det en bra film. Men precis som Harry Potter så blir historierna lite mer mångfacetterade i takt med att huvudpersonerna blir äldre. De blir lite allvarligare och moraltyngda och inte riktigt lika lättsmälta. Det är nu inte nödvändigtvis något negativt, mig passar det, frågan är …

Historietter

Historietter är ett sådant underbart ord. Jag älskar det. Och att lyssna på Hjalmar SöderbergsHistorietter i insläsning av Krister Henriksson var en fröjd för örat. Små korta historier, inte ens så långa som en novell (därav namnet) skrivna i vad jag uppfattar som dagboksform. Små nedslag i författarens vardag, men vissa litterära fabulationer så klart.

Bäst tror jag att tehistorien var. Den var ett så underbart exempel på hur lätt det är att bli distraherad av andra, till synes viktigare saker. Den stackars författaren får aldrig sätta sig ner och skriva klart det sista kapitlet. Det är så lätt att känna igen sig i den lilla historien, åtminstonde gör jag det.
Ett extra plus för Krister Henrikssons inläsning, även om han för evig tid kommer att vara förknippad med Harry Potter för mig. Det tar ett tags lyssnande innan jag kommer över det och inte ser Dumbledor, Harry, Ron och de andra framför mig när jag hör Kristers fantastiska inläsning.

Betyg: ****
Förlag: Bonnier Audio

Det lönar sig att läsa

Ja, ibland är det bokstavligt talat så att det lönar sig att läsa. Jag brukar med bestämdhet hävda att jag inte har någon tur i spel. Vinner aldrig något, inte på triss, inte på lotto och inte på lotter. Det finns de som hävdar att man måste spela för att kunna vinna, men jag anser att jag redan prövat det, utan särskilt lyckat resultat.

Så en dag strax efter lucia när jag var ute och läste på olika bloggar på nätet så hamnade jag via http://www.underbaraclara.nu/ hus http://www.blomsterverkstad.blogspot.com/. Blomsterverkstaden är härligt fin liten blogg om inredning med fokus på blommor. Sådär i jultid hade Minna som driver bloggen en julkalender med dagliga tävlingar. Jag bestämde mig, trots vad jag tidigare berättat, för att delta. Sagt och gjort, jag följde instruktionerna, gick in på pentiks hemsida och beskrev vilken av deras produkter jag skulle velat ha i julklapp. Mina förhoppningar var inte särskilt stora så min förvåning var enorm när jag dagen efter fick veta att jag vunni…

Bokhylla

Efter att ha möblerat om här hemma har jag äntligen fått ett "bibliotek". Fast det är kanske mycket sagt, men bokhyllorna jag fått av mamma och pappa gör sig så bra tillsammans med farmors gamla lilla hylla. Härligt!

Dessutom investerade jag i en fin exponeringshylla i höstas och den hjälper till att säsongsbetona inredningen i soffhörnan. Över helgerna har böckerna med jultema fått flytta ut och exponeras, men nu är den tiden över. De har nu ersatts av mammas gamla flickböcker med vackra omslag och underbara titlar som tex "yrhättan far till fjälls", "Ann finner lyckan", "syster Lena blir botat" och "Marika debuterar". Jag tycker de är underbara och minns när mamma plockade ner dem från vinden och jag som tonåring fick läsa dem. Suck! Till och med läsupplevelserna var nog bättre förr... ;-)

Planering, planering, planering

Ja, så har helgen sett ut. Varvat med en del skidtittande och handboll förstås. Men så mycket läst har det inte blivit. Tyvärr! Men att planera vårens ReadTreat är jätteroligt och spännande. Jag hoppas kunna lägga ut programmet snart, men ni får vänta lite till.

Den som väntar på något gott.... (väntar ALLTID för länge, så det så!)

Bokmal med fiskdamm

Så har årets första Bokmal gått av stapeln och det på tjugondag knut till råga på allt. Kerstin hade ordnat så bra med god mat, härliga ostar och fiskdamm till på köpet! Dessutom blev det en väldigt trevlig kväll med bra bokprat. Vi redovisade böckerna i bokcirkeln och konstaterade att alla verkade intressanta och bra och gjorde det första bytet. Jag ser redan fram emot nästa träff.

Bokmalens boktips den 13/1:
Frostnätter - spännande läsning, men den slutar "fel"
I själ och hjärta - en må bra bok, skönt att läsa något annat än deckare
Fallet med den försvunna tjänsteflickan - mysdeckare i indisk miljö
kärlek, vänskap, hat - nytt för oss med en novellsamling
Nattvardens hemlighet - kul att läsa, lättläst i historisk miljö
Rov - spännande kriminalroman
Jägarens hjärta - superspännande
Alfahannen - mycket bra, stegrad gräslighet
Historietter - bra insläning av Krister Henriksson, god och rolig lyssning
Arcadia Falls - härlig spänning i internatmiljö
Igelkottens elegans - jättebra
Vyssan lul…

Nattfåk

Nattfåk av Johan Theorin är den senaste av slutlyssnade böcker som jag haft sällskap med i bilen på väg till och från jobbet. Det är del två i hans serie som utspelar sig på Öland med den åldrige före detta fiskaren Jerlov som huvudkaraktär.

Trogna läsare vet att jag gillade den första boken och även den här föll mig på läppen (eller heter det i örat?). Den klassas som spänningslitteratur även om det i min värld är en mild sådan. Det händer inte så mycket och tempot är lugnt, men ändå griper historien tag i en.
Här får vi följa den nyinflyttade lilla familjen på Åludden. De har precis flyttat från Stockholm och ser fram emot ett lugnare liv på landet när mamman i familjen plötsligt drunknar. En tragisk men vanlig olyckshändelse, eller... Parallellt får vi följa den nyutbildade polisen Tilda som får utreda en serie inbrott i sommarbostäder på norra Öland. Det är två separata historier vars enda gemensamma nämnare verkar vara Tilda Davidsson och hennes morfars bror Jerlov Davidsson. På e…

Nytt namn, ny adress

Visst är det spännande med utveckling och förändring! Även här på bloggen har förändringens vindar svept fram. Den har nu bytt namn till Bokmalen och finns på den nya adressen www.bokmalen.nu.

Missa inte det och återkom gärna och ofta.

PS.
Den gamla adressen bokyra.blogspot.com kommer att fungera tillsvidare och slussa dig rätt.

Svärdet och spiran - slutläst

Efter att ha läst lite mer än de 1000 sidorna i Ken Folletts medeltidsepos Svärdet och spiran kan jag bara ställa mig upp och applådera. Fantastiskt! Jag gillade verkligen den här historien.

Jag har aldrig läst något av Follett tidigare men tyckte om språket, flytet i historien och karaktärerna. Allt är väldigt tydligt och klart. Min enda, och det är verkligen en liten, invändning mot boken är att den blir lite lång. När historien upprepar sig själv för många gånger och beskrivningarna av bygget av katedralen blir för detaljerat så hade det varit lätt att tröttna, om inte allt det andra varit så bra. Härligt! Jag kommer definitivt att läsa uppföljaren, om än inte nu. Jag måste ha en tegelstenspaus ett tag, plus att det ligger annat spännande och väntar i högen.

Betyg: ***
Antal sidor: 1000+

PS. En extra bonus har varit att läsa boken samtidigt som tv-serien sänts på SVT. För en gångs skull så följer filmatiseringen boken väldigt bra. Ett par förändringar finns, men inte så att det stör på…

Filmen har gått om boken

Japp, så är det. Som jag tidigare nämnt så läser jag Svärdet och spiran av Ken Follett med stort intresse och tycker jag har kommit långt, halvvägs i en roman på dryga 1000 sidor på bara fyra dagar, det är bra med mina mått mätt.

Med stor förväntan bänkade jag mig framför tvn igår för att se miniserien på TV3, och vad bra den var! Följer boken, om inte till punkt och pricka, men så långt man kan begära. Fantastiska skådespelarprestationer gör ju inte saken sämre det heller. Men ikväll (andra avsnittet av fyra) hann de längre på tv än vad jag läst och jag gillade inte allt jag såg.
Ett: Jack dödades en bit in. Jag blev jätteupprörd. Jag gillar honom, både i boken och på tv.
Två: Prior Philip är på väg att hängas! Vad i hela friden! Han är ju bokens hjälte och hjältar dör inte. Det är förbjudet. Dessutom kan jag inte gå med på att Waleran vinner. Den skurken!!!

Men det finns även två positiva saker i hela soppan.
Ett: nästa avsnitt sänds inte förrän på onsdag. Förhoppningsvis har jag hunnit …

Välkommen tillbaka!

Vill jag säga till Helena Dahlgren som äntligen återvänt till bloggvärlden med sin blogg Dark Places. Inte för att jag känner Helena och hon har definitivt inte en susning om min existens, men jag har saknat henne sedan hon slutade blogga på Bokhora.se. Jag vet att det bara är en dryg månad sedan hon slutade där, men även om jag fortfarande är en trogen bokhoraläsare så har den blivit lite sämre/ tråkigare/ mindre intressant (jag vet inte vilket som är bäst uttrycker mina känslor just nu) men den tar sig nog igen.

Sedan jag upptäckte Bokhora för ett och ett halvt år sedan så har min litterära värld vidgats (vad pretantiöst det lät). Jag har upptäckt nya författare och genre som jag inte gjort bekantskap med tidigare. Jessica introducerade mig till Neil Gaiman, vilken pärla! och Helena har bland annat rekommenderat en av mina nya favoriter, Carol Goodman. Även om skräck inte är min genre så är victoriana visat sig bli min grej. Tack Helena!

Nu har hon som sagt äntligen börjat blogga igen…

Läsplatta eller ej?

Jag tillhör den teknikvänliga delen av Sveriges befolkning. Är inte rädd för datorer, mobiler eller annan teknik men när jag får frågan om jag tänker skaffa mig en läsplatta, så blir min spontana reaktion: Nej aldrig! Om jag sedan sansar mig och funderar över varför så kommer jag bara på känslomässiga skäl. Böcker ska läsas i pappersformat och därmed basta! Eller....?

Jag lyssnar ju mycket och gärna på talböcker/ ljudböcker/ mp3böcker vad ni nu vill kalla det. Varje dag när jag sätter mig i bilen så startar talboken och det är ett underbart sätt att "läsa" böcker på. Varför då detta motstånd mot att läsa på en läsplatta? Jag vet inte riktigt, kanske borde man prova. För det är ju ytterligare en tröskel. Man kan inte prova först utan måste köpa en platta för flera tusenlappar. Tänk om man inte gillar det, vad gör man då? Och vilken är bäst?

Mitt i dessa funderingar läste jag en artikel i New York Times som visar att antalet sålda böcker för läsplattor skjutit i höjden (i USA) u…

Svärdet och spiran

Just nu läser jag en riktigt tegelsten i pocketformat. Det är Ken Folletts medeltidsepos Svärdet och spiran som lagts i mina händer. Med lite över 1000 sidor tar det kanske lite emot att öppna boken, men det är värt det. Det krävs inte många sidor för att åtminstone jag ska vara fångad.

Boken handlar om Tom, en stenhuggare vars stora dröm är att bygga en katedral. Men 1100-talets England är en orolig värld att leva i och Tom och hans familj flyttar från stad till stad i jakten på jobb. Att kejsarinnan Maud och kung Stefan dessutom för England till randen av inbördeskrig i jakten på den engelska tronen gör inte situationen lättare.
Det är ett epos fyllt av kärlek, hämnd, ärelystnad och hjältemod, och än så länge (jag har bara läst knappt en tredjedel ännu) är den väldigt spännande. Något som thrillerförfattaren Ken Follet kan skriva med bravur. Tydligt är att boken också fått en uppföljare i boken En värld utan slut som utspelar sig 150 år senare.
Och nu, den 5 januari kl 21.00 i TV3, bö…

Ni bara måste lyssna på det här!!!

Snubblade via Bokhora.se in på sveriges radios hemsida. Kanal P1, program Bokcirkeln. Och inser att jag nu får på fingrarna för att jag så sällan lyssnar på radio, jag orkar inte med alla fåniga program där programledarna är viktigare än innehållet. Eller ännu värre, alla grattisprogram där mormor grattar lilla Lina 1 år. Ryysssss.

Med Bokcirkeln i P1 - varför har jag inte hört det förr? Vilken pärla. I våras (tror jag det var) hade de en bokcirkel där de läste Blonde av Joyce Carol Oates, en tegelsten som ännu inte passerat min läshörna (jag har inte läst något av Oates om man ska vara petig). I bokcirkeln ingick Jan Guillou, Åsa Linderborg och Carin Mannheimer. Jag har ännu bara lyssnat på första avsnittet, japp, de går att lyssna på i efterhand. Lyssna här:
Avsnitt 1
Avsnitt 2
Avsnitt 3
Avsnitt 4
Avsnitt 5

Har lyssnat på första avsnittet, det är underbart!! Allt inleds med att cirkeldeltagarna presenteras och får beskriva hur och var de läser. Fantastiskt. Lyssna på

Jag kommer att lyssna p…

Årets första bok blev...

... en mysteriejakt i bästa Da Vincikoden-stil. När man läser Nostradamus försvunna profetior av Mario Reading är det lätt att tycka att konceptet är stulet rakt av. Så är det i och för sig inte riktigt, men likheterna är många och slående.

Nostradamus försvunna profetior handlar om författaren/ journalisten Adam Sabir som en gång skrivit en bestseller om Nostradamus och nu förtvivlat letar efter ett uppslag för att följa upp succén. När han ser en annons om att någon vill sälja tidigare okända dokument av Nostradamus nappar han på kroken. Något han inte borde ha gjort. Snabbt leds han in i en jakt på de försvunna dokumenten med en galen mördare i hasorna.
Konceptet känns lite väl plagierat för min smak och dessutom stördes jag på de otroligt korta kapitlen, ofta bara en sida långa. De gjorde läsningen väldigt stakattoartad. Dessutom snuttifierades handlingen och den blev därmed ganska oengagerande.
Däremot gillade jag skarpt att huvudpersonen direkt hamnade i beröring med de franska rom…

Nyårslöfte!

2010 har försvunnit runt knuten och 2011 står för dörren. Förhoppningsvis fyllt med spännande läsupplevelser och många nya bokbekantskaper.

Jag är inte den som brukar avge en massa nyårslöften. Jag har alldeles för god karaktär, definitionen på god karaktär är att falla för frestelserna har jag hört, och det är jag bra på. Men i år tänkte jag faktiskt avlämna ett par bokliga löften, mest för att utmana mig själv och min egen läsning.

1. Härmed lovar jag högtidligt att bli bättre på att sprida min läsning geografiskt. Jag tror nämligen att det är utvecklande för och håller det egna sinnet mer öppet om man konfronteras med olika kulturer. 2010 låg tyngdpunkten på svensk, engelsk och amerikansk litteratur men där fanns också inslag från Italien, Belgien, norden och Indien. Måste blir bättre på det, asien och afrika är sorgligt underrepresenterade.

2. Jag lovar också, precis lika högtidligt, att läsa fler klassiker. Vilket inte borde bli så svårt eftersom jag bara läste en enda klassiker 201…