Fortsätt till huvudinnehåll

En arktisk spökroman

1937 beger sig en grupp engelsmän ut på en arktisk expedition. Under ett år ska de bo i den öde viken Gruhuken på Spetsbergen och genomföra en rad geologiska, glaciologiska och meteorologiska undersökningar. Men allt går inte som planerat och efter en kort tid lämnas Jack Miller kvar ensam i det öde arktiska landskapet med flera mil till närmsta granne, en enstörig pälsjägare. Som enda sällskap har han de draghundar expeditionen haft med sig.

Sakta kryper den arktiska vinter närmare och solen försvinner mer och mer för varje dag. Det dröjer inte länge förrän den är helt borta och den arktiska natten sänkt sig över Gruhuken.

I det eviga mörkret är det svårt att hålla ordning på dagarna och Jack är mycket noga med att utföra sina dagliga arbetsuppgifter. Rutinerna hjälper honom när ensamheten blir för stor. Men är han verkligen ensam? Låg det något i de norska sjömännens historier? Är Gruhuken hemsökt eller är det bara fantasin som spelar Jack ett spratt?

Jag har precis slagit ihop den här mycket tänkvärda lilla boken. Michelle Pavers roman Evig natt beskrivs som en arktisk spökhistoria och det kan man kanske kalla den. Men i min värld finns det något småkomiskt över spökhistorier. Ni vet, stämningen byggs successivt upp, det ilar längs ryggen och man hinner bli lite rädd när... boom ett generat men förlösande skratt över upplösningen lättar upp stämningen igen. Här finns ingenting att skratta åt. Jacks rädsla är äkta och det slår mig att det måste vara samma känsla som drabbar så många ensamseglare när de korsar våra stora hav. Det är ganska många som har svårt att klara av ensamheten och känslan av de enorma havsdjupen under sig när man inte ser något annat än ett vidsträckt blått hav och en lika vidsträckt himmel. Det är skrämmande!

På ett skickligt och skenbart enkelt sätt byggs stämningen successivt upp i boken som är skriven i dagboksform. Vi får följa Jacks funderingar från den första träffen med de övriga expeditionsdeltagarna till dagarna när mörkret och ensamheten kryper innanför skinnet på honom. För visst är det hans hjärna som spelar honom små spratt. Ett, förvisso svårtartat men i alla fall, anfall av lappsjuka. Eller...

En långsamt uppbyggd gastkramande historia. Mycket läsvärd!

Betyg: ****
Antal sidor: 240

Förlag: Semic

Andra som läst boken:
Dark Places

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …