Fortsätt till huvudinnehåll

Sommar och bloggande

Hur ska den kombinationen gå ihop? Sommar innebär långa kvällar som förvisso skulle kunna ägnas åt en hel del läsning, och det kommer jag säkert att göra också, men framför allt till att bara vara. Tillsammans med familj och vänner eller alldeles på egen hand. Båda är lika härliga, men på olika sätt.

Även om inte antalet lästimmar skulle gå ner så kommer säkert antalet timmar framför datorn att göra det och... När jag seglar bort mot horisonten är datorn inte ens ett alternativ. Nackdel, bloggen kommer inte att uppdateras lika ofta. Fördel, jag samlar på mig en hel massa läsintryck som sedan kommer att fylla sida upp och sida ner (kan man säga så om en blogg?).

Hur gör ni på semestern? Hur uppdaterar ni bloggen? Lägger ni in en massa tidsinställda inlägg eller får den helt enkelt ligga i träda och hoppas på att besökarna hittar tillbaka sedan?

Kommentarer

  1. Får se hur det blir, känner inget tvång över att skriva nytt när jag ska vara ledig. Det är ju schysst kanske att skriva om man ska vara borta en längre tid. Har mkt jobb med huset i sommar och då blir det mindre läsning. Men två veckors helledigt kommer att fyllas med läsning vid stugan som sedan kommer att användas till att fylla på med nya inlägg. Ha en bra helg!

    SvaraRadera
  2. Tänk att hitta en Bokmal till:-) och nu menar jag bokstavligen. På återseende.

    SvaraRadera
  3. Mitt mål är ett inlägg per dag, men det blir det inte alltid varken på semestern eller annars...

    SvaraRadera
  4. Jag satt just precis och funderade på detta.

    Och inser att min blogg kanske måste få nån sorts sommaruppehåll tyvärr. Jag gifter mig om fyra veckor o hinner bara inte med. Sen vill man ju vara nygift också ;)

    Läsas kommer det göra. Kanske man kan blogga nån gång när det regnar så där. Men kanske inte ens det blir det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …