Fortsätt till huvudinnehåll

Lockande bokomslag

Det är bara att erkänna, bokomslagen spelar roll vid val av bok och jag är övertygad om att det gäller oss alla. Sedan är smaken olika och det som du gillar tycker jag kanske är fult och ointressant. Men även böcker väljer vi med ögonen.

I tidningen härom dagen såg jag att det var en öppen casting i Fjällbacka för de som ville har roller i en tvserie som baseras på historier av Camilla Läckberg. Jag brydde mig inte om att åka dit, linslusen i mig är inte tillräckligt stor men det hade säkert varit en kul upplevelse. Och säga vad man vill om Camilla, men hon är duktig på att marknadsföra sig själv och sina produkter. För tillfället är tvserien på tapeten, en ny kokbok, en nyutkommen barnbok och till hösten kommer den senaste deckaren, Änglamakerskan. Produktivt och smart. En eloge till dig Camilla, jag har mycket att lära. Kanske framför allt om koncentrationsförmåga och arbetsdisciplin, för din måste vara helt otrolig.

Vad, tänker ni nu, har detta med rubriken lockande bokomslag att göra? Jo, det var när jag snubblade över ett inlägg hos Bokbild om Camillas nya bok och såg omslagen som jag kände det rycka i "vill-ha-tarmen". Snyggt! Det enda jag egentligen har något att invända mot är att författarnamnet är större än titeln. Jag vet att det är så numera, men jag opponerar mig. Troligen är det därför jag gillar omslaget till De ickesynliga så mycket.

Änglamakerskans omslag påminner dessutom i känsla om Huset vid havets slut som jag läste tidigare i vår och gillade. Det är något med de där husen precis vid havets kant. De står där utlämnade till havets pardon. Och jag kan riktigt känna doften och se de upprörda vågorna som i höststormen sprutar sitt vita skum över huset. Härligt, fascinerande och skrämmande på en och samma gång.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …