Fortsätt till huvudinnehåll

God 17. Mai - kära grannar!

Idag är det helgdag hos våra grannar i väst. Som vanligt firas nationaldagen med pompa och ståt och långledigt! Hoppas de får bättre väder än vi har här på västkusten, duggregn och tio grader inspirerar inte till utomhusaktiviteter direkt.

Vilket tillfälle skulle passa bättre för att rannsaka sitt läsan och bokhyllan när det kommer till norska författare. Så jag tar tillfället i akt och inser snabbt att resultatet är skrämmande. Inte bara har jag stora kunskapsbrister utan bokhyllan är också skrämmande tom på böcker med norskt ursprung, bara Anne Holts 1222 meter över havet, som i och för sig var jättebra, finns där. Dags att ta sig i kragen! Så här följer lite tips.

Karl-Ove Knausgårds självbiografiska romansvit Min kamp är planerad till sex (!) delar, varav de två första redan publicerats. Den första delen fich dessutom det stora norska litteraturpriset Brageprisen och utsågs till den bästa boken på tio år av VG. Knausgård är nog den norska författare som fått i särklass mest uppmärksamhet de senaste året, i såväl Sverige som hemma i Norge och i övriga Europa. Har inte läst någon del trots den stora hypen, eller kanske just därför. Har lite svårt för självbiografier och här ska han tydligen "göra upp" med sin döde far. Jag är tveksam.

Som nämnts ovan är 1222 meter över havet det enda norska inslaget i min bokhylla, men i läshögen ligger den nya Flimmer och väntar. Den ser jag jättemycket fram emot.

Andra representanter för den norska deckargenren är Jo Nesbo och Karin Fossum. Två författare som gillas av många i min bekantskap men som passerat förbi. Ryck upp dig Jenny!

Årets pristagare av Sveriges Radios Romanpris var Beate Grimsrud som fick priset för sin bok En dåre fri. Räknas hon också? Född i Norge, men bosatt i Stockholm sedan 1984.

Sigrid Undset har bland annat skrivit boken med den fina titeln Jenny. Undrar om boken är bra?

Och sist men inte minst i dagens lista kommer en ungdomsförälskelse, Margit Sandemo. Denna überproduktiva författare. Jag läste flera av böckerna i Sagan om Isfolket under en spännande sommar i tidiga tonåren och drogs in i en mystisk värld med magi, häxor och kärlek! Och jag fullständigt förtrollades. Kanske är det därifrån min fascination för fantastisk litteratur kommer. Jag har inga som helst problem med övernaturliga och magiska inslag i böcker, bra böcker vill säga. Det finns mycket skräp också.

Så medan norrmännen firar som bara de kan ska jag dra mig tillbaka till min kammare och försöka bättra på mina skandalöst dåliga kunskaper om norsk litteratur.

Kommentarer

  1. Några fler lästips är: Erlend Loe, Lars Mytting, Anne B. Ragde, samt icke att förglömma Unni Lindell och Fredrik Skavlan som skriver och illustrerar barnböckerna om "Mystiska Milla" ... :)

    SvaraRadera
  2. Tack snälla. Skavlan och Lindell känner jag ju igen nu när du nämner dem, men de andra är nya. Ska kollaupp dem.

    SvaraRadera
  3. Gunnar Staalesen tycker jag är mycket bra, i synnerhet hans svit om Bergen (fast jag tillbringade mina barndoms somrar i den staden så det kanske har med det att göra också...). Har också läst en del deckare av honom men är inte lika förtjust i dem (t.ex. den här:http://lottensbokblogg.wordpress.com/2011/02/19/svarte-far-av-gunnar-staalesen/)

    Flera av de du skrivit om gillar jag! Undset är också en favorit, i synnerhet Kristi Lavransdotter.
    Min pappa har pratat om Knausgård, men jag har inte läst. Nesbö och Holt och Fossum också förstås;-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …