Fortsätt till huvudinnehåll

Inga fler Kitty?

Ryktet säger att det inte blir några fler Kittyböcker. Enligt utsago ska Wahlströms ha meddelat att den sista Kittyboken kom ut 2010 och att nu är det slut. Det känns lite sorgligt, inte så mycket för att det 2012 hade varit 60 års jubileum vilket hade kunnat bli kul, utan mer för att hon är en så stor del av min uppväxt. Och jag är inte ensam. För lite mer än ett år sedan hade New York Times en artikel där flera stora amerikanska profiler, som Laura Bush, Hillary Clinton, Sonia Sotomayor och Diane Sawyer tydligt deklarerade att de var stora fan av den unga flickdetektiven Kitty Drew.

För mig var hon en viktig milstolpe på vägen in i läsningen. Jag minns att jag slukade dem. Sparade veckopengen för att kunna gå in på Hallmans (den lokala bokhandeln) och leta upp en ny Kittybok bland B. Wahlströms röda ryggar. Jag läste även de gröna ryggarna om Tvillingdetektiverna och andra, men de kom mer ur pappas gamla pojkrumsbibliotek än från bokhandeln.

Att min mamma var svensklärare och skolbibliotikarie och fick ta en hel del skit för att hon lät sin dotter läsa så dålig dussinlitteratur hade jag ingen aning om. Men tack och lov att hon lät mig hållas. Sedan den dagen har jag fortsatt läsa och jag kan än idag plocka fram och sjunka in i samma känsla av att totalt flyta bort i en historia, och det är en gåva tycker jag och sämre sällskap än de ovan nämna kvinnorna kan man befinna sig i.

Andra texter om Kitty
New York Times artikel
Breakfast Book Club

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …