Fortsätt till huvudinnehåll

En ny vända till sydamerika

Härom dagen ställde jag mig frågan om vad det var i Mayatestementet av Steve Alten som inte stämde när allt verkade så bra. Det var ju så illa att jag bara läste ut halva boken och satte den senare i händerna på käre far för a second opinion. Han fick förutsättningarna klart för sig, potentiellt bra grundstory a la Indiana Jones med SF inslag, det borde vara klockrent för honom. Och det funkade.

Kort resumé för nya läsare:
Till grund för boken ligger den gamla Mayakalendern som slutar 21 december 2012 och som enligt legenden skall innebära jordens undergång. Herr och fru Gabriel, båda arkeologer, har tillsammans med sin son vigt sitt liv åt att lösa gåtan med kalendern och vad som kommer att hända.

När boken börjar är båda föräldrarna döda och faderns dagboksanteckningar återkommer med jämna mellanrum i boken där man får följa hans arbete fram tills han dör. Sonen, som vid bokens början, är inspärrad på ett mentalsjukhus får en ny prykiatriker och med hennes hjälp lyckas han fly från sjukhuset och tillsammans kämpar de mot klockan för att lösa Mayagåtan.

Boken är egentligen uppbyggd av tre olika delar. Dels de gamla Mayalegenderna och arkeologin runt deras kultur, dels amerikansk och internationell storpolitik och dels Science Fiction i fråga om utomjordingar som väntat i 65 miljoner år på att vakna till liv och uppfylla legenderna. Dessa tre delar är sammanvävda till en spänningsfylld roman och hela boken utspelar sig under några månader år 2012.

SF-delen är enligt far, som är en hyfsat van läsare av genren, lite väl överdriven. Erick von Dänikens tankar och hypoteser har stor plats i den och den oväntade upplösningen är mycket SF-späckad. Men som spänningsroman är boken mycket bra och fängslande även om det hela förtas något de överdtrivna SF-inslagen.

Betyg: ***

Antal sidor: 380

Förlag: Bazar

Som jag nämnde i mitt tidigare inläg så har jag verkligen försökt läsa boken. Jag valde den själv och tyckte den lät spännande på omslaget med arkeologer som försöker rädda världen. Men av någon anledning höll det inte och jag la ifrån mig boken efter att ha läst drygt hälften. Det är egentligen inte en dåligt skriven bok, trots alla irriterande tryckfel som Nisse smugit in, och efter att ha fått pappas feedback inser jag att jag nog ska läsa klart den. Men inte just nu. En annan dag, när jag är på ett mer förlåtande läshumör.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …