Fortsätt till huvudinnehåll

Nattfåk

Nattfåk av Johan Theorin är den senaste av slutlyssnade böcker som jag haft sällskap med i bilen på väg till och från jobbet. Det är del två i hans serie som utspelar sig på Öland med den åldrige före detta fiskaren Jerlov som huvudkaraktär.

Trogna läsare vet att jag gillade den första boken och även den här föll mig på läppen (eller heter det i örat?). Den klassas som spänningslitteratur även om det i min värld är en mild sådan. Det händer inte så mycket och tempot är lugnt, men ändå griper historien tag i en.

Här får vi följa den nyinflyttade lilla familjen på Åludden. De har precis flyttat från Stockholm och ser fram emot ett lugnare liv på landet när mamman i familjen plötsligt drunknar. En tragisk men vanlig olyckshändelse, eller... Parallellt får vi följa den nyutbildade polisen Tilda som får utreda en serie inbrott i sommarbostäder på norra Öland. Det är två separata historier vars enda gemensamma nämnare verkar vara Tilda Davidsson och hennes morfars bror Jerlov Davidsson. På en liten ort hänger dock det mesta ihop på ett eller annat sätt.

Ibland kan jag bli lite trött på greppet med parallella historier. Jag menar, vi vet ju alla att de hänger i hop på ena eller andra sättet, varför inte säga det med en gång då! Men här funkar det. Kanske gick det lite fort på slutet när allt skulle sys ihop, men det är ett vanligt minus i de flesta böcker tycker jag. Författarna drar ut på historien, lämnar ledtrådar i kapitel efter kapitel och sedan ska allt lösas och sys ihop på bara ett ynka kapitel. Det blir lätt lite krystat.

Magnus Krepper gör en bra uppläsning av boken.


Betyg: ***

Antal tim: 13

Förlag: Bonnier Audio

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …