Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2010

Bokens dag

Igår, torsdag den 28 oktober, var det Bokens dag, men det visste ni väl redan!? Det firade vi här i stan med att den lokala bokhandlaren ordnade en fantastisk författarkväll med fem helt olika men fascinerande författare.

Ann Rosman - en ung pigg tjej med ett brinnande seglarintresse (hon måste vara trevlig!) som skriver kriminalromaner som utspelar sig på Marstrand där nutid och dåtid binds samman på ett, ibland, skrämmande sätt. Hon pratade om sina två utkomna böcker och om den tredje som är på gång (om hon bara fick tid att sitta ner och skriva lite också ;-)

Mats Ahlstedt - som var en ny bekantskap för mig. Verkar vara en kul kille hans anförande spred många skratt i publiken. Han inledde med att försöka förklara varför man (eller i alla fall han) blir kriminalförfattare. I hans fall hade det en hel del att göra med att han var prästson och ponnypappa, alla i publiken verkade förstå precis.

Björn Ranelid - behöver väl egentligen kanppast någon närmare presentation, men blev en positi…

Skrämmande läsning...

... borde vara obligatoriskt så här i Halloweentider.

Jag är ingen stor fan av den amerikanska traditionen med Halloween, men jag måste säga att jag gillade Neil Gaimans blogginlägg från den 23 oktober. Där efterlyser han fler traditioner/ helgdagar där vi ger bort böcker till varandra och föreslår att vi börjar under just Halloween (som är nästa vecka) med att ge bort en rysare till någon eller några man tycker om.

Jag skulle aldrig någonsin påstå att jag tycker om skräckgenren, varken i bok- eller filmform, det ligger inte för mig att bli skrämd. Men när jag började tänka efter så finns det naturligtvis graderingar även inom den genren. Jag tyckte till exempel hemskt mycket om Flickan som älskade Tom Gordon av Stephen King, för att inte tala om Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman som båda räknas till skräckgenren (lightvarianter kanske men i alla fall).

Så kanske borde jag haka på den nya traditionen som Neil förespråkar. Vi får se. Vem vet, kanske får just du en skräckbok i present.

Annars …

I de lugnaste vatten...

...är en bra titel på en deckare och så heter Viveca Steens debutroman. Jag har insett att jag nog är sist i min bekantskapskrets att läsa I de lugnaste vatten. Jag har tidigare läst bok nummer två i serien och tyckte att det var en ganska okej deckare så när jag snubblade över debuten i en låda med reade talböcker på Bokmässan så slog jag till.

I den här boken får vi för första gången möta Nora och hennes familj. De är en fullt normal familj med sommarhus på Sandhamn. En junidag bryts lugnet på ön. En man har hittats mördad och bara ett kort tag senare hittas även hans kusin. Vad är det som händer i den lilla idyllen? Smyger det omkring en mördare på ön? Det faller på Thomas och hans poliskollegors lott att lösa brotten.

Det är en ganska vanlig och ordinär svensk deckare. Inget mästerverk, men ändå ganska okej och definitivt värd att lyssna på på väg till och från jobbet. Det som skiljer den något från andra deckare är kanske vanligheten hos Nora och hennes familj och det faktum att d…
Valda verk av T.S. Spivet är en speciell bok av den norska amerikanen Reif Larsen. Den handlar om det tolvåriga underbarnet T.S. Spivet och hans fascination av att kartlägga och strukturera verkligheten runt sig.

Han är en fantastisk illustratör till vetenskapliga texter och redan flitigt anlitad. Så en dag blir han uppringd av en man från Smithsonian som vill ge det prestigefyllda Bairdpriset till honom, helt ovetande om att han bara är en liten pojk.

T.S. bor på en ranch tillsammans med en cowboy till pappa, ett popfreak till storasyster och en forskare till mamma. I den smått dysfunktionella familjen har man mycket lite kontakt sins emellan och när T.S. får priset och måste ta sig till Washington för att hämta det så gör han det, själv, utan att säga något till någon. Han bara rymmer. Hoppar på ett tåg i förbifarten och luffar tvärs över Amerika.

Det är en mycket speciell bok om en mycket speciell pojke. Jag är inte helt klar på vad jag egentligen tycker om den. Jag har svårt att rela…

Ett litet snedsprång

Jag har inte läst någon av Denise Rudbergs tidigare böcker, varken chick-litt böckerna eller ungdomsböckerna. Men så föll jag för reklamen och marknadsföringen runt Ett litet snedsprång och beslutade mig för att läsa den.

Enligt all marknadsföringen så har Denise skapat en helt ny, egen genre med den här boken. En genre som hon benämner som elegant crime. Om jag förstått saken rätt är det vanliga kriminalromaner fast i en elegantare miljö i Stockholms överklass. Just den detaljen gick mig förbi måste jag erkänna. Kanske beror det på min dåliga kunskap om Stockholms finare adresser, men jag tyckte det påminde väldigt mycket om alla andra hyfsat bra svenska deckare. Karaktärerna kändes väldigt mycket som folk är mest, även om de kanske hade mer pengar, men det var liksom inte väsentligt för storyn.
I Ett litet snedsprång lär vi känna Marianne Jidhoff, en 55-åring åklagarsekreterare som gått sjukskriven en längre tid efter sin makes död. Nu visar det sig att åklagarmyndigheten har problem,…

Ljuvlig liten godbit

Jag kan inte låta bli att älska Anna Gavaldas nya bok En dag till skänks. Den är helt underbar. Jag inser att jag kommer att sälla mig till kören som rosar boken och att risken för superlativchock är stor, men jag kan inte värja mig.

Denna lilla, lilla bok (till formatet) med den lilla, lilla handlingen ger mig verkligen den stora, stora läsupplevelsen.

Handlingen är egentligen banal. Tre syskon bestämmer sig för att smita från ett släktbröllop för att istället åka och hälsa på sin bror, och vi får följa med. Det är hela handlingen och allt utspelar sig under ett dygn. Varken mer eller mindre.

Trots den korta historien, bara 152 små sidor, så blir jag vän med karaktärerna. Det känns som om jag känner dem väldigt väl. Jag gillar också det retoriska greppet Gavalda använder sig av. Att dyka rakt in i ögonblicket och föreviga det. Inte en massa prat och berättande runt omkring, utan bara direkta transkriberingar av samtalet som pågår nu.

Jag har inte läst de tidigare böckerna av Anna Gavalda…

Böcker jag inte läst ut....

Nu börjar de samlas på hög; böckern jag borde skriva om här, men först var det Bokmässan, sedan hummerfisket och nu en veckas totalt sängläge utan kraft att vare sig läsa eller se på TV. Livet är hårt!

Men jag har hunnit med att läsa en hel del böcker också. Både riktigt bra och sådana som jag inte ens orkat läsa ut. Det hör inte till vanligheterna. Har jag väl börjat en bok så brukar jag läsa till slut, jag måste ju få veta hur det går...
Men så inte den här gången. Vid två tillfällen har jag varit och bytt till mig nya Låna & Läs böcker i den lokala bokhandeln, och båda gångerna har det blivit si så där.
Den första var Böljelek, en mysdeckare som utspelar sig i Karlshamn under 1800-talet. Alla ingredienser finns där; rätt genre, rätt tidsperiod, rätt stämning och ändå... Det är något som saknas. Boken är inte dålig, jag var bara inte intresserad av hur den slutar.

Den andra var Spionen från FRA, som är en svensk spionroman med sjunkna utbåtar, interna stridigheter mellan säkerhetspo…