Fortsätt till huvudinnehåll

Skrämmande läsning...

... borde vara obligatoriskt så här i Halloweentider.

Jag är ingen stor fan av den amerikanska traditionen med Halloween, men jag måste säga att jag gillade Neil Gaimans blogginlägg från den 23 oktober. Där efterlyser han fler traditioner/ helgdagar där vi ger bort böcker till varandra och föreslår att vi börjar under just Halloween (som är nästa vecka) med att ge bort en rysare till någon eller några man tycker om.

Jag skulle aldrig någonsin påstå att jag tycker om skräckgenren, varken i bok- eller filmform, det ligger inte för mig att bli skrämd. Men när jag började tänka efter så finns det naturligtvis graderingar även inom den genren. Jag tyckte till exempel hemskt mycket om Flickan som älskade Tom Gordon av Stephen King, för att inte tala om Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman som båda räknas till skräckgenren (lightvarianter kanske men i alla fall).

Så kanske borde jag haka på den nya traditionen som Neil förespråkar. Vi får se. Vem vet, kanske får just du en skräckbok i present.

Annars tänker jag börja med att fira bokens dag på torsdag med att gå på en författarkväll som den lokala bokhandeln ordnar. Ses vi där?

Kommentarer

  1. Snubblade lite över din blogg... =)

    Kyrkogårdsboken är också en av mina favoriter - och jag är inte heller överdrivet förtjust i genren.

    Gillar Neil Gaimans initiativ men känner mig lite kluven då jag egentligen är emot Halloween. Men kanske kan man fira All Hallows Read utan att fira Halloween...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …