Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från november, 2009

Svensk deckare i seglarmiljö

Det är nästan en vecka sedan jag läste ut I den innersta kretsen av Viveca Sten. Ändå har jag inte kommit mig för att skriva någon recension. Man kan ju undra varför, och jag är inte riktigt säker själv. Kanske beror det på samtalet när lilla syster fyllde. Jag tyckte själv jag lät väldigt negativ i mina bokomdömen. Det var verkligen inte min mening, men för tillfället verkar de flesta böcker inte riktigt hålla hela vägen för mig. Kanske beror det på att jag inte riktigt vet vad jag egentligen tycker om boken.

Boken inleds med att startskottet för Gotland runt går i Sandhamn. I samma ögonblick faller skepparen på den stora Emerald Gin död ner på deck. En skeppare som precis stod i begrepp att överta rollen som ordförande i det prestigefyllda Kungliga svenska segelsällskapet. Att finna mördaren visar sig inte vara så enkelt, hundratals båtar var ute för att se den spektakulära starten på tävlingen.

Så långt är allt bra. Karaktärerna känns trovärdiga och språket flyter på bra. Ändå är det…

Mysterier, gåtor, frimurare och Robert Langdon

I morse innan det var dags att gå till jobbet läste jag ut Den förlorade symbolen av Dan Brown. Med ganska mycket nöje, det måste medges. Jag tyckte att den var bra. Lite snällare än de tidigare böckerna trots att den troget följer det givna konceptet. En elak skurk, ett allvarligt brott (dock inget mord den här gången) som drar in Robert Langdon i intensiv mysteriejakt. Intensiv är bara förnamnet, allt utspelar sig under mindre än 24 timmar.

Boken är liksom de tidigare fylld av symboler, mysterier och hemliga sällskap. Den här gången är det frimurarna som hamnat i blåsväder. Eller ja, blåsväder är inte riktigt rätt ord. Jag måste instämma med kritikerna som menar att Dan Brown är snällare mot frimurarna än han varit mot den katolska kyrkan i föregångarna. Är han måntro frimurare själv?

En underhållande och actionfylld roman är det även om jag nog tycker att det händer mindre i denna boken, det går liksom långsammare. Trots att antalet sidor är lika många.

Betyg: ***+

Spänning och magi - en lyckad kombination

På väg till jobbet i morse lyssnade jag på den sista skivan i boken Bläckhjärta av Cornelia Funke. En precis lagom spännande historia om 12-åriga Maggie och hennes pappa Mo som kan få underliga saker att hända när de läser högt ur böcker.

En mörk natt dyker den mystiske Sotfinger upp hemma hos dem och varnar Mo för att den elake Capricorn är honom på spåren. Mo och Maggie flyr söderut till faster Elinor men Capricorns män hittar dem och tar Mo till fånga. Nu måste Maggie rädda sin pappa.

Det är egentligen en ungdomsbok men även jag, trots alla mina år, tyckte att den var ganska spännande. Om jag förstått det hela rätt är det första boken i en trilogi om Maggie, Mo, Sotfinger och det andra. Jag kommer inte direkt att springa ner bokhandeln i jakt på fortsättningen, men ramlar den i knät på mig kommer jag definitivt att lyssna även på de andra böckerna.

Och lyssna är vad jag kommer att göra. Marie Robertsson, tjejen i Playa del sol på TV, läser väldigt bra. Hennes röst och lästempo passar …

Moderna mord

Historien i Mord.net av Buthler & Öhlund är som namnet antyder en ytterst modern mordhistoria. Om du, mot förmodan, skulle vara så arg på någon att du vill ha den personen röjd ur vägen är det uppenbarligen bara att via internet få kontakt med en organisation som erbjuder sig att, mot en rimlig ersättning, utföra mordet.
Så långt är det inte särskilt unikt, det är resten av upplägget som är speciellt. Du betalar in pengar och får någon att mörda din fiende, samtidigt ingår det i avtalet att du ska ta livet av någon annans fiende. Du får alla instruktioner via mejl, till och med hur det ska gå till och var du ska hämta mordvapnet. Snacka om att bli ordentligt insnärjd.
Håller då historien? Tja, bitvis. Boken är uppbyggd av ett flertal historier vars enda gemensamma nämnare är just att de beställer mord via internet. Varje historia är ett eller ett par kapitel lång och sedan hoppar man till nästa.
För mig känns upplägget lite splittrat. Man lär aldrig riktigt känna personerna och får…