Fortsätt till huvudinnehåll

Vi, de drunknade

Årets andra bok tog slut natten till måndag. Den är däremot inte lätt att skriva om. Carsten Jensens Vi, de drunknade överraskade mig. En historia med sann grund. Historien är korrekt, men personerna omkastade eller omdöpta.

Jag är normalt inte helt förtjust i sanna historier, biografier och liknande. Tycker ofta de blir pratiga och ointressanta, men detta var något annat.

Boken handlar om det lilla fiskarsamhället Marstal i Danmark och utspelar sig från 1845-1945. Man får kort beskrivet (även om det nästan är omöjligt) följa människorna och byns utveckling från litet samhälle till dess peek med nordeuropas största segelflotta till dess nedgång och andra världskrigets påverkan.

Låter det torrt och tråkigt? Det tyckte jag också. Boken hamnade i mina händer mest därför att det enligt utsago är ett fantastiskt samhälle att segla till och mina fiskarkompisar pratar varmt om det.

Var det då torr och tråkig? Inte det minsta! Vissa stycken var kanske lite väl mycket seglartermer i, men det gällde 1/2 sida i taget så det gick att stå ut. Boken är däremot fylld av fantastiska karaktärer och berättar-viet skapar en känsla av samhörighet. Man är liksom en del i det som händer.

Att boken sedan beskriver en tid och värld som är så främmande min egen var spännande. Och jag måste medge att det drar i seglarnerverna, om jag nu har några. Stundtals vill man bara vara med därute på havet. Om det bara inte var för den förbaskade sjösjukan... Klen mage ni vet.

Betyget blir ett rungande ****.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

E-bok eller pappersbok, det är frågan

Ljudbok eller inte ljudbok, är en annan fråga. Kommer pappersboken att försvinna en tredje.

Stora frågor för en del, små och fullständigt oväsentliga frågor för andra. Bokmässan i Göteborg har i år flera seminarier i ämnet. Som bokbloggare är det väl närmast att betrakta som tjänstefel att inte tycka till, helst klokt och initierat. Men ärligt talat har jag inga stora, initierade, välgrundade åsikter i frågan, bara några små funderingar. 
För det första tror jag inte att pappersboken kommer att försvinna och definitivt inte inom någon form av överskådlig framtid. Däremot tror jag att formaten kommer att leva parallellt under en väldigt lång tid. Och jag tror dessutom att det är väldigt viktig att ta hänsyn till olika genre i diskussionerna. Fackböcker och framför allt läroböcker har en helt annan framtid inom e-boksvärlden än vanlig skönlitteratur. Det har med sättet att läsa och syftet med läsningen att göra. Redan när jag gick i skolan var läroböckerna felaktiga och korrigerades av…

Om svårigheten att hitta rätt bokhylla

Precis som namnet antyder så innehåller mina bokhyllor just - böcker. Möjligen kan man hitta foton eller liknande ovanpå, men samtliga hyllor är fyllda, ja många gånger överfyllda med - böcker. Böcker som varken är sorterade i bokstavsordning, efter färg, genre eller något annat fyndigt system. De är instoppade där det finns plats. Punkt.

Men kan någon förklara vad jag ska göra med all plats som uppstår bakom böckerna? Om man som jag ställer böckerna med ryggen vid hyllkanten så skapas ett utrymme där bakom som mest bara samlar damm och tjänar som ett perfekt kattgömställe. 
Så för att minimera städbehovet, städning är inte min favoritsyssla och jag hittar gärna genvägar för att underlätta denna trista syssla, började jag leta bokhylla. First stop IKEA.
En vanlig pocketbok är som regel 18 cm hög och 11 cm bred, en inbunden bok drygt 22 cm hög och 16 cm bred (empirisk forskning genom mätning av böckerna i bokhyllan medelst tumstock). Det perfekta djupet på en bokhylla vore därför 18 cm, a…

Truut presenterar sig

Behöver Sverige en butter, desillusionerad, fördomsfull poliskommissarie till?
Ja det anser i alla fall Dag Öhrlund som precis släppt Där inga ögon ser, första boken i en serie om kommissarie Ewert Osvald Truut, och jag är benägen att hålla med honom.

Ja, deckargenren är full av många på pappret likadana poliser, men Truut skiljer sig lite från de andra, han känns varmare, mänskligare på något sätt och han har ett stort hjärta, även om han gör vad han kan för att dölja det för sina kollegor.

Efter en lite oturlig incident i jobbet har han en tid varit förvisad till Skåne men är nu tillbaka i Stockholm där han tillsammans med två kollegor sätts att utreda så kallade cold cases, gamla brott som förblivit olösta. Deras första uppdrag blir att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan när en ung pojke våldtogs och mördades. Vem är egentligen skyldig och varför ljuger alla?

Dag Öhrlund är mest känd för sina böcker om psykopaten Silfverbielke, älskad och hatad av …